fredag, september 22, 2017

Hälsa som kostar


* * *
Den här veckan har gått så fort, och den har varit
ganska kämpig. Mycket att göra, en del oro och så har jag pratat
med min läkare i Stockholm och det rör upp mina känslor.

Jag har dragit mig lite för att kontakta henne, eftersom jag vet att
jag måste sätta ord på hur kroppen mår för tillfället. Och det är ju
lite svajigt. Dessutom känner jag ärligt att min tilltro till läkare inte
är särskilt god, även om jag inser att detta är en ny läkare,
en ny person, med kunskaper som jag behöver.

Nu har jag en plan, med blodprov för sköldkörtelvärden nästa
vecka och ett salivhormonprov på drygt två veckor.

Förutom det har jag också hunnit med en sväng hos min
ryggbehandlare som åter tar emot kunder. Jag har haft ganska
ont efter den behandlingen, men efter ett till besök om
två veckor borde det lätta.

När jag summerar proverna och behandlingarna dessa fyra veckor
blir det drygt 4 000 kronor som jag betalar ur egen ficka,
utan att räkna med mediciner och annat. 

För den summan skulle jag kunna resa, köpa ett helt nytt kit 
träningskläder med två par skor, jag skulle kunna bjuda min familj 
på restaurang och hotellnätter, jag skulle ... nåja.

Det är dyrt att inte vara frisk och det är dyrt när
man måste söka sina egna vägar.

Försöker att inte tänka vad annat jag kunnat göra för den summan,
eftersom hälsa är det viktigaste i livet ~ men lite ont i mig gör det.

En sak landar jag i alla fall tryggt i.

Och det är glädjen att få känna
en grundtrygghet, en ro i själen.


Att vakna pigg i stort sett varje morgon, att njuta av en stilla
stund vid frukostbordet och att på något vis se fram emot varje
moment av dagen ända fram tills jag ligger och läser om kvällen.


tisdag, september 19, 2017

Ivars soffa


* * *
Jag målade en soffa.

{ ivars soffa }

Ivar är min morfars bror. Han lever inte längre, men när han gjorde det
bodde han i ett hus tvärs över vägen från mormor och morfar.

Så länge jag kan minnas åt de middag tillsammans.

Ivar, hans bror och hans brors fru. Alltid i mina morföräldrars kök.
En sammansvetsad trio, dag efter dag.

Ivar, som var ungkarl, traskade över vägen och in i köket.

Sedan mormor dog höll morfar och Ivar traditionen vid liv.
Maten vid furubordet, en snus efteråt.

Den här soffan stod i Ivars kök. Ofta vilade han middag
i den, stulade en stund. Raggsockorna på armstödet.


Under några år har soffan stått på vår veranda.
Med tiden har den vita färgen gulnat. Och flagnat.


Jag flyttade in soffan strax innan jul.
Det är mysigast i världen, att rymma en kökssoffa vid matbordet.

Förra sommaren skrapade jag bort de lösa färgflagorna.

Så kom målarlusten över mig. Och nu äntligen kändes det
inte som ett helgerån, att förändra Ivars soffa.


Här har jag målat ett första varv.


Färgen har en semimatt finish. Jag hade kvar rätt
mycket färg från målningen av träpanelen i trappen.
Men den Lovikkagrå kändes något ljus.

Efter lite mejlråd från färgvaruhuset där jag handlat skickade
de mig en svart högpigmenterad svart pasta. Så jag rörde
helt enkelt ihop min egen grå nyans.


Och färgen blev så vilsamt mild.


När jag ändå höll på målade jag om en bricka.

Och en ram.

Och ett väggskål.

Så pass att de här hemma började skämta om att hålla fast
allt löst, om det inte skulle bli grått.


Så här ser den ut på håll.


Trälocket buntade jag och sedan häftade jag fast en lurvig bit överblivet tyg.


Sedan en pläd över, lätt att tvätta om det spills.

För det gör det, då och då.


Äntligen fick också den vackra postern
från Tove Frank komma upp.

Jag har längtat, men hade bestämt mig
för att vänta till Ivars soffa var färdig.


Men nu är allt på plats.

Det gråa, drömska och vilsamma.

Precis som jag vill att mitt kök ska vara.


måndag, september 18, 2017

Med sax


* * *
Förra veckan tog jag fram färgade papper och sax
och väckte liv i våra bokmonster.

Klippte några storögda, fintandade.


Vi har använt dem som kalasinbjudningar.

Och till namnlappar på presenter.


Och såklart som bokmärken.


Jag klippte också några nya stjärnor-som-kan-stå.


De var årets inbjudningskort när Siri höll 11-årskalas.

De är också fina på paket. Kanske i röda nyanser till jul?


Roliga som placeringskort, eftersom de kan stå.

Så kan man också bygga en rofylld eftermiddag.

Med sax och papper och lim.


söndag, september 17, 2017

Söndagsläxa


* * *
På söndagar är det fullt upp med tvätt, promenad, 
veckohandling och läxa.

Så här trött kan man bli då.


Tidigare under dagen kämpade Siri med 
engelskaglosorna. Leslie fungerade som mentalt stöd.


Undrade lite bekymrat hur det gick.


Men kände efter ett tag att hon behövde ta sig en lur.


Och hur skönt ser det inte ut?

Gossig hund mot mjuka kuddar, nytvättade linnelakan och en lurvig filt.

Snart ska jag göra henne sällskap.

Söndagar är bra, men det är rätt fullt upp och därför 
är det extra skönt när kvällen smyger in.


fredag, september 15, 2017

När det regnar


* * *
När Lyckoslanten delades ut i början av lektionen. Högtidsstunden när
jag fick bläddra i tidningen med mina mellanstadiefingrar. Serien
"Spara och Slösa". Klart jag förstod redan då, att man borde agera som
Spara men det var ju Slösa jag identifierade mig med. Även om jag visste,
att det inte var lika fint.

Så gick livet vidare, från veckopeng, vidare till ansvar för barnbidraget
och flytta hemifrån som 17-åring. Studielån och sommarjobb.
Timlön och tillslut månadslön.

I den bästa av världar har alla minst en månadslön på banken.
I den bästa av världar har alla ett pensionssparande.
En långsiktig plan.

Och om det ändå verkligen skulle krisa ihop sig, så finns ofta
föräldrar i bakgrunden. Som stöd, som snabba (och räntefria) långivare.

I den bästa av världar skulle vi inte behöva låna pengar, men ofta är
inte allt det-bästa-av. Det är så mycket annat, så mycket mer.

Alla har inte mamma-pappa att snabblåna den där femhundringen
av tills lönen kommer. Eller förmår sig inte fråga.

Meddelandelån, som jag skriver ihop med, erbjuder
faktiskt just det. Den där femhundringen (klick), räntefritt,
om du betalar tillbaka inom fjorton dagar.

Om summan är större, eller återbetalningstiden är längre,
då kostar det att låna, såklart.


Det är inte vad man drömmer om. Men ibland finns kanske
inget annat. Ingen tecknad, förnuftig Spara, ingen reservplan.

Vi är inte perfekta, vi behöver hjälp, det är en del av livet.
Även om det kostar på olika sätt.

Ibland regnar det helt enkelt.

Tur att det finns paraply.



torsdag, september 14, 2017

Höstligheter






* * *
Dagarna går i sin takt. Jobb och läxor. Dricka te i soffan. I går hade vi 
höstupptakt med min andra bokklubb. Vi dröjde oss länge kvar vid boken 
"Ett litet liv" och pratade om vänskap i olika perspektiv. Om jag inte minns 
fel är det boken som fått högst snittbetyg av oss.

Innan vi sågs hemma hos mig handlade jag hem lite kakor, torkad mango, 
torkade äppelringar och chokladnötter. En melon fick följa med också. 
Skönt när tiden inte räcker att baka och mysigt att småplocka med godsaker.

Plockade in några rönnbärskvistar från trädet 
som självsått sig på vår gård.

Lite orangerött på borden ute och inne och höstkänslan är här.


måndag, september 11, 2017

Springa i färg


* * *
Helgen började i fredags. Lite packning inför avresa
och frukost med hund i knät.

Vid tretiden var bilen fylld och barnet hade kommit hem från
skolan. Vi körde inlandsvägen och stannade i Jokkmokk och käkade
middag. Hämtpizza och kebabsallader i bilen. Lyxigt värre.

Vi var framme strax innan nio om kvällen, packade in grejorna
och drack te med våra kompisar.


På lördagen var det tävlingsdag, men eftersom starten inte gick förrän
klockan ett hann vi ta en bra promenad med hundarna och ungarna.

Det var fyra plusgrader, snålblåst och regn.

Inte bästa tävlingsvädret. Speciellt inte när man ska bada i myrar.

Men vi värmde upp och stod sedan vid en brasa inomhus
till någon minut innan start.

Klockan ett drog vi iväg. Lätt duggregn, men lite mildare blåst.
Största delen av loppet gick genom blöt myrmark och snårig skog.
Vid ett tillfälle vadade vi upp till brösthöjd i en bäck och vid ett tillfälle
tog vi oss på alla fyra uppför en riktigt brant lerbacke.

Jag kan sammanfatta det som mina jobbigaste åtta kilometer,
periodvis blodsmak i munnen-jobbigt.

Det händer något i kroppen när fötterna och benen blir så kalla,
jag känner hur blodkärlen drar ihop sig och all puls flyttar upp till bröstet.

Men kul var det!

När vi närmade oss mål möttes vi av barnen,
som hurrande sprang med oss i mål.


Och här är vi efter målgång, jag och Anja. Snabbt av med lerigt och blött
och på med varm jacka. Sedan tog vi bastu och en bastuöl på det.

Bästa på hela dagen!


Till sist en bild från arrangörens Instagram. Av förklarliga skäl
har jag inga egna bilder från tävlingen.

Under helgen blev Leslie två år. Hon firade med Dolly, som
inte riktigt uppskattade unghundssällskapet. Det syns nästan
på hennes blick.

Efter en regnig promenad på söndagen
och gemensam lunch rullade vi hemåt igen.

Myrsyran var egentligen bara en bra anledning för att åka upp till
Kiruna och hänga under samma tak som våra kompisar en hel helg.