onsdag, november 22, 2017

Mot advent i långsam takt


* * *
Jag går igenom tusentals och åter tusentals bilder som jag själv
fotat. Adventspynt och juldekorationer och paketinslag genom åren.

Inspireras av forna stilleben, samtidigt som jag blir sugen att finna nytt.


Tänker att adventspynt kan bestå av så mycket annat än klassiska
dekorationer. Fina askar i röda toner. Eller adventskalendrar på en byrå.

Vi gör en repris på Snällkalendern.

Allt överskott från försäljningen går till föreningen Friends
och bakom varje lucka finns ett litet uppdrag.

Vi öppnar lucka ett till middagen den första december,
sedan pratar vi om uppdraget under middagen dagen därpå
och öppnar lucka två.

Orden bakom pappersluckan kan handla om allt från att säga hej
till någon man inte känner till att ringa en släkting.


Sedan är det så härligt med alla fina julböcker.

Min favorit är fortfarande "Titta Madicken, det snöar". Den kommer
nog alltid att förbli nummer ett för stämning. Men den här nya är innerligt
vacker och stjärnorna i trädet glittrar när man vickar på boken.


Det här är en annan fin. 

Gillar illustrationerna.


Själv satsar jag på mysromantik. Har läst de två föregångarna
om bageriet och tänker att denna blir bra i advent. 

Bara framsidan är ju sockersöt så det förslår.


Det här vykortet hittade jag på mataffären.


Det känns sådär perfekt adventigt, och funkar året runt.

Så ser det ut hemma hos oss.

~ med någon kalender, en och annan bok
och ett vykort smyger vi igång advent.


tisdag, november 21, 2017

Tjocksockar på



* * *
Så kom snön och de tjocka kläderna åker på.

Sedan sist jag tittade in här gick ett helt veckoslut.
Promenad i det vita, veckohandling och så 
jobbade jag en sväng om söndagen.

Och nu är det vardag med kvällar av läxor och tv-
stunder och några sidor i boken jag läser för tillfället.

Sedan är det detta med snön.

Vitt och vackert, ljusheten den medför. 

~ men också ~ 
 Tusen lager kläder, snöspikar i ögonen, batterierna till elcykeln 
som hinner ladda ur långt innan jag är hemma.

I dag fick jag jobba med hammaren på lunchen.
Knacka bort all is från trampor och ekrar och snöpluggar 
mellan stänkskärmar och hjul. Skotta plogkarm.

Ibland kan jag känna att jag alltid strävar efter balans, 
efter att vardagen ska vara bra och ta så lite energi som möjligt. 

Samtidigt ändras alltid något i livet, i det lilla i alla fall. 
Ständigt något som behöver justeras, där man
 behöver tänka om, hitta nya infallsvinklar.

Det kan kännas något utmattande. Speciellt tillsammans med 
snö och kyla. Samtidigt skulle livet vara lite för behagligt och trist 
och stillastående om inte det som händer gör just det.

Händer.


lördag, november 18, 2017

Att få sy en vimpel till två små



* * *
Plockade fram symaskin och stuvbitar tidigare i veckan.

Ville sy en vimpel till två små tvillingar 
~ och deras föräldrar ~ som vi skulle hälsa på.






Och så här blev den. 
Inte perfekt, men från hjärtat.

När den var klar och inslagen tog vi bilen genom snön och 
hade en mysig eftermiddag tillsammans. Eld i kaminen, fika, 
två mysiga hundar och så de raraste tvillingarna, såklart.

Kan inte tänka mig ett bättre sätt att tillbringa 
några timmar om lördagseftermiddagen på.




fredag, november 17, 2017

Hittar tillbaka till det här



* * *
För några veckor sedan kom smällen.
Jag tänker nog på det som en smäll. Eller som en krasch. 
Magen som kaosade ihop samtidigt som jag 
mådde så dåligt i min medicinering.

Det var riktigt tufft och när jag tänker på den koncentrerade
 tiden blir det obehaligt och liksom tomt i mig.

- - - -

I mitt vardagsliv vill jag i stort sett alltid träna. Det är en vana, 
som jag utför med glädje. Jag kanske inte alltid är sugen på 
att träna hårt, men suget efter att röra på mig finns med mig.

Kanske mest för att jag vet att jag alltid känner 
mig mjukare, varmare och gladare efteråt.

Men när kraschen var här, då fanns för första gången på 
riktigt länge inte ens en tanke på att träna. Det enda jag gjorde 
var att cykla till och från jobbet och att promenera om helgerna.

Mer energi än så fanns inte. 
Jag orkade ärligt inte ens tänka på träning.

Sedan började må bättre och vi åkte till Stockholm.

Efter det har träningssuget kommit tillbaka.

Jag har börjat försiktigt, korta pass med 
kroppsvikt. Hopprepp. Långsam jogg.

Tror jag rört mig så i två veckor nu.

Nu börjar jag känna mig som vanligt igen och funderar 
på att plocka upp mitt tioveckorsprogram som jag avbröt mitt i. 
Kanske backar jag och gör om en vecka.

För det går inte att komma ifrån, jag tycker mest om att träna 
efter ett program. Så att jag vet på förhand vad jag ska göra, 
vilket syftet med passet är.

Så jag är tillbaka här, i gymmet med yogamattor 
och kettlebells och löpband.

Att jag orkar och vill, för mig är det ett kvitto 
på att jag mår bättre igen.



onsdag, november 15, 2017

Jag säger: Leslie! Titta i kameran.





* * *
Här skådar ni ett problematiskt öga.

Ja, inte på mig utan på den pälsklädda av oss två.

Leslie har sedan länge ett vänsteröga som producerar för lite
tårvätska. Jag har nog skrivit om det ett gäng gånger. Vi har testat
krämer och tabletter åt höger och vänster för att få ordning på
tårproduktionen. Det enda som händer efter prick trettio sekunder
är att hon börjar dregla. Och när jag skriver dregla menar jag
i mängd av pölar. Så att hon hostar och harklar och sväljer och
låter som om hon ska drunkna av sin egen saliv. 

Men ögat, det är fortsatt torrt.

För ett tag sedan fick hon en ögoninflammation i skräpögat.
Förmodligen för att bakterier och annat lättare får fäste där.
Nåja, det redde ut sig med veterinärbesök och medicin.

Men nu var det dags igen. Vi gick och la oss om kvällen.
Ingenting. Vi klev upp om morgonen. Allting.
Det gick inte ens att se själva ögat, allt var liksom bara en illröd
massa av hinnor. Och mitt hjärta gick lite sönder i bröstkorgen.

Det gör så fruktansvärt ont när de man älskar är sjuka.
Hund eller människa spelar ingen roll. Det är som om alla
skydd bara försvinner, smärtan går rakt in.

Efter ett gäng telefonsamtal fick vi akuttid hos ny veterinär.

Sår på hornhinnan, oklart hur djupt och ny medicin.
Återbesök i morgon.

Fröken Leslie ser betydligt bättre ut i sitt vänsteröga,
men mitt hjärta gör fortfarande ont.

Och lite håller jag andan,
när jag hälsar henne godmorgon.

Älskade, älskade hundskrälle.


måndag, november 13, 2017

Vi firade fars dag


* * *
Kring lunchtid i går åkte vi ut i naturen för att fira fars dag.

Det första vi gjorde var eld.


Det andra vi gjorde var att fixa lunch.

Markus hade förberett lchf-pannkaka med tärnat fläsk som
vi wokade i smör och åt med hemkokt lingonsylt.


Det var ömsom uppehåll och ömsom snö och regn.

Syrrans sötnos Sixten jobbade på i naturen.
Här är han i famnen hos morfar.


Sedan var det såklart dags för kokkaffe
och fika (inte hembakt för fem öre).

Siri värmde gifflar på pinne över glöden.

Själv åt jag mörk choklad, med karamellkrisp och havssalt.


Och här är de. Kusinerna.

Siri täljer och Sixten tittar nyfiket på.

- - - - - - - - 

Både före och efter utflykt firade vi mer. Först den älskade pappan
i vårt hus, och sedan hade vi en jättemysig fikastund med mängder
av tända ljus hos min svärmor och svärfar.

Nästan så att adventskänslan
kom på besök, för en stund.


söndag, november 12, 2017

Tre nyupptäckta i köket


* * *
Det är så roligt att testa nya ätbara saker.

Att gå i butiken och handla, titta på formgivning och
nya produkter är något jag verkligen gillar.

Här är tre som jag fattat smak för på sistone:


Först ut är granolan med det långa namnet Paulúns paleo
supergranola med kokos, blåbär och mandel. Jag gör ofta
granola själv, mest för att slippa olika varianter av tillsatt socker.
Men denna är perfekt om man inte vill eller orkar göra själv. 

Knaprig, smakrik variant som innehåller drygt åttio procent
rostade nötter, frön och kokos. Sötad med kanel och sötpotatis.


Dessa godsaker var det min vän Magnus som introducerade
mig för. Och jag håller med honom, de är farligt goda. Dadlarna
täckta av lakritspulver kommer från Icas gott liv-linje.
Härligt sega jämfört med de vanliga dadlarna som jag brukar köpa,
som tenderar vara lite mer sockriga i konsistensen. Och så
perfektionen när det hela kläs in i god lakritssmak.

Vinnande kombo. Och beroendeframkallande. 


Och till sist gurkmeja-latten.
Eller gyllene mjölk som drycken också kallas.

Man köper ett pulver av gurkmeja, kanel, kakao,
ingefära, vanilj, lakrits och svartpeppar.

Värmer valfri (växtbaserad) mjölk
och mixar med en tesked pulver.


När jag hade som mest besvär med inflammationer
i mina knän åt jag kapslar med gurkmeja. Snällare mot magen
än antiinflammatoriskt och med bra effekt, för mig i alla fall.


Jag värmde upp en deciliter krämig kokosmjölk med 1,5 deciliter
vatten och mixade i latte-pulvret. Sötade med lite fibersirap och
hällde upp. Gott som snabbt mellanmål!

Funkar säkert jättebra med
lite kokosolja nermixad också.

- - - - - - - - - - - - - - - - -

Granola, dadlar och latte. 

Tre gamla favoriter i ny tappning.