Femtio minuter före jobbet i dag stod jag med hårfärg i håret och ögonbrynsfärg i - just det - ögonbrynen när Hemi började vifta misstänkt mycket på svansen.
Och jajjemän, visst hade vi besök. Hemis uppfödare från Västerbottens inland var på jobbturné och ville givetvis ha sig en kopp kaffe.
Faschinerande att Hemi bara bott där sina första åtta veckor i livet (för tre och ett halvt år sedan), men att det inte finns någon hon blir så glad att träffa som just Lars-Erik. Han är både lång och grov och Humlan hoppar upp på hans axlar och ömsom kysser honom på munnen och ömsom småbiter honom i näsan.
Efter en hälsningsprocedur på tio, femton minuter somnar hon nära honom. Så är det varje gång han svänger förbi.
1 kommentar:
Nä, jag köpte bara en handväska den dagen. Jag hade inget flow ;). Men jag har dock försett mig med randiga tröjor och diverse hemma i Piteå. Man måste ju få någonting i månadens början iaf innan pengarna tar slut (eller är det därför de tar slut...hm...).
ha det fint!
Skicka en kommentar