Hade tänkt följa med Mackan till Umeå nästa vecka, men nu visar det sig att jag ska jobba fem dagar istället. Veckan därpå ser det dock tunnare ut på jobbfronten.
Imorgon startar min nya artikelserie om unga i föreningsidrotten. Känns fortfarande svårt med helhetsgreppet, men i överingressen (som beskriver vad det hela handlar om) tror jag ändå jag fick till det.
Är lite urlakad - har skrivit ettapuff, puff till sportettan samt gjort klart själva uppslaget. Det är alltid extra nervigt när det är ett längre jobb och man vill att det ska hänga ihop. Nåväl, det tar i alla fall upp frågor som vi sällan skriver om på sporten. Det handlar om engagemang, unga som idrottar och som låter bli att idrotta, om ledarnas roll (och problem) - kort och gott om historierna och ämnena bakom resultatlistor och leende gruppfoton.
Ibland hejdar jag mig - gör jag rapporten rättvisa, de jag intervjuat rättvisa? Skriver jag om vad det verkligen handlar om? Viktiga frågor som kan ge prestationsångest. Samtidigt har jag som journalist stort ansvar. Och det är så skööönt att vara yrkesperson och inte "bara" gravid ibland.
Jobbet gör sig inte rättvisa på tidningens nätupplaga, så jag låter bli att länka.
4 kommentarer:
Från en dramapedagog till en journalist. Håller med dig, hurra för att ha ett yrke, och hurra för att vi båda får arbeta med det vi vill och älskar, trots att det inte alltid är lätt såklart.
Ja visst. Speciellt dagar som denna, när man kommer in och får dragbilden på ettan till imorgon + en massa beröm för jobbet i dagens tidning. Beröm av kollegor, bland det bästa!
Har också hunnit med första hundprommisen på asfalt, fika hos svärmor på inglasade verandan (med uppvisning av potentiella vi-ska-hem-från-bb kläder (väldigt smakfulla). Om jag blir rik på nästa lön s k a jag ta mig tusan hälsa på er i sthlm.
hurra hurra för denna dag! Hoppas hoppas att du blir rik på nästa lön, kram!
Läste den på webben eftersom vi ej har pappersversionen. Mycket bra reportage! Det är ju det här som är sport. Om man kokar bort allt annat så är det ju ungdomsidrotten som är basen som blir kvar och endast några få idrottar för att bli elitstjärnor när dom är 17 år, resten har alla möjliga skäl.
/Jojje
Skicka en kommentar