fredag, juni 16, 2006

Hur kom hon till världen?

Sprang på en gammal jobbarkompis på lunchen i dag. Hon berättade för sin dotter att jag hade ett barn i magen. Dottern blir genast nyfiken och frågar:

"Ska de skära upp din mage och plocka ut barnet då?"

Nja, hoppas inte.

4 kommentarer:

Hanna sa...

Hoppas verkligen inte att det blir snitt, för då brukar de ju plocka ut dom v.38-39 och då är det ju en massa andra saker som händer. Dessutom är det ju en häftig upplevelse själva förlossingen. Iallafall när det väl är gjort.... Hur det nu än går så blir det säkert till det bästa. Saknar dig vännen, nu är vi snart hemma, och kanske för gott...

Anonym sa...

Jag har mått kanon efter mitt snitt! Trots att det var av ett katastrofsnitt av den värsta sorten. Men jag tror ett snitt kan bli en mkt positiv upplevelse ifall man får vara vaken. Kommer gå bra vad det än blir. Men det är klart, man vill ju helst bara med om den där upplevelsen. Men man får inte alltid välja.

KRam isa

Anonym sa...

hehe. sedan ska man som berätta alla andra saker för dem. jag minns när "dolce vita" med after dark visades för första gången på TV. Liam var då fyra. Han sattt som förstenad och frågade sedan varför de där tanterna hade farbrorröster. barn är inte så dumma. Man kan inte bara svara " därför de vill" för då går de och frågar en kompis istället.

Mari sa...

Har haft datasemester sedan jag slutade jobba i fredags, så trevligt att titta in och ha fått en massa kommentarer!

Pyret i min mage har vänt på sig och ligger med huvudet neråt (inte fixerad, utan ruckbar tydligen) så jag hoppas på en "vanlig" förlossning. Men det blir nog bra hur som helst. Jag har jättemycket att se fram emot i sommar med fester och bröllop och spelningar. Kanske missar jag en del, men det känns skönt att inte veta när ungen kommer. Jag planerar att kunna delta och så får vi se.
Jag känner mig förberedd, har läst många förlossningsberättelser, både de utan komplikationer, de med planerat snitt och katastrofsnitt. Jag känner mig också positiv, mycket mer kan jag inte göra nu känns det som, bara ta det som det kommer.

Och Ewa, på tal om "Dolce vita" så frågade min kompis son, 5 år, som nynnat på låten ett tag "Vad är egentligen champagne, hur kan man resa genom gryningen och varför klär de ut sig till tjejer?" En grupp, en låt - många frågor ...

Stora kramar