tisdag, juli 18, 2006

Förändring

Ingen hundvakt = inget cafébesök. Istället hämtade mamma oss och vi spenderade kvällen där. Vi har fikat jordgubbar och kaka och kollat på barnkläder från när vi var små, vilket genererade en hel del skratt. När vi skulle åka hem ringde Markus och berättade att vi fått bilder på lägenheten i Umeå, så vi kollade tillsammans, jag, mamma och syrran. Det såg helt okej ut. Varken mer eller mindre.

Direkt jag kom hem öppnade jag mejlet med bilderna igen. Har suttit och scrollat upp och ner, ner och upp ... försöker se mig vid den där diskbänken, med bebisen i famnen tittandes ut från hörnfönstret ... och helt plötsligt känner jag mig ledsen.

Det är svårt att sätta ord på varför. Kanske blev det så verkligt. Att vi ska lämna vårt hus och vänner och släkt. Det är självvalt och jag tror fortfarande att det kommer att bli bra. Jag ångrar mig inte men känslan av förändring och något annat blev bara så övermäktig.

3 kommentarer:

Sara sa...

Jag förstår din känsla, men jag tror det blir bra när ni väl är på plats. Det viktigaste är ju att ni är tillsammans er nya lilla familj. Vad kul att ha din syster så nära ändå! Du måste fortsätta blogga så jag vet hur ni har det. Vi gör ju våra Umeåturer någon gång då och då, då får vi titta förbi och träffa er!

Maria sa...

Det kanns sa bekannt, nagot man sjalv har valt men anda... Det ar ju dock en overkommlig trip till Umea sa jag vet att ni har redan 1 (2) inbokade besokare till hosten (en lite lurvigare an den andra) :)

Mari sa...

Ni har så rätt! Markus är positiv, så det känns bra. Vi får vara tillsammans och vi får mycket TID tillsammans. Men det är lite bitterljuvt ändå.

Klart jag ska fortsätta blogga - har pratat med lägenhetsinnehavaren idag om bredbandsmöjligheterna.

Och besök vill vi ha. I massor.