Först vill man att bebisen ska vara kvar i magen och vara kvar och växa sig färdig för omvärlden, sedan vänder det helt plötsligt och man vill inget hellre än att den ska komma ut.
Jag börjar känna mig dålig. Som att jag inte kan det magiska ordet, eller inte har förstått att jag måste leta reda på den gyllene nyckeln.
Bebisen trivs i magen. Nyss hade den hicka. Jag kan inte påstå att jag trivs lika bra med tillvaron just nu, men dagen har varit bra med våffelkalas med Hanna och Molly.
3 kommentarer:
Nej men, har vi tappat vår förmåga att sätta fart? Hm, fast det var ju förstås åtta år sedan vi lyckades. En gång... Bebisen har det nog alldeles för mysigt därinne! Trevligt att vi hann träffa er en gång till innan i alla fall!
Ja tyvärr har ni nog tappat er förmåga. Det var jättetrevligt igår och jag glömde säga det - men du var väldigt fin i din solgula klänning!
Tack! Och jag glömde bort att gratta Markus i efterskott, så du får hälsa honom så mycket. Ett sent grattis från oss!
Skicka en kommentar