Jag är övertygad om att de här vänta-dagarna kommer att flyta in i varandra i framtiden. Middagslurar, kompisträffar, kaffedrickning, små hundpromenader (fast i går besteg vi Fåröberget) och läsning. Det låter trevligt, men är lite frustrerande då man bara vill lära känna sin bebis. Det som stressar mig är att jag vet att Markus börjar om skolan på ett visst datum och innan dess ska vi packa, fixa med husuthyrning och flytta. Det skulle vara så skönt att hinna få en lugn tid hemma tillsammans före allt det. Men jag försöker påminna mig om att inte klaga, det här är en så begränsad period och vi ska vara glada för att vårt barn faktiskt finns till där i magen och sparkas och hickar och allt vad den gör.
I dag har några vänner som fick en son för inte allt för länge sedan varit förbi och hälsat på. Det var skönt att träffa dem, för hon vet vad det handlar om att överskrida beräknat datum med råge.
Snart är det sill och potatis på nedervåningen som gäller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar