Jo, allt var bra med oss. Mängden fostervatten, bebisens hjärtslag, mitt blodtryck - allt fick väl godkänt. Barnmorskorna tror att bebisen klamrar sig fast därinne enbart för att reta blivande farmor (deras arbetskollega).
På söndag upprepar vi samma procedur.
Det är svårt att sova om nätterna och jag vaknar hela tiden av att magen är tung och av att brösten känns som silikonisar. Dessutom kommer de mörka tankarna då. De som går igenom alla skämtsamma tips om hur jag ska göra för att starta förlossningen, som jag skrattar åt om dagarna men nästan kan gråta åt om nätterna för att jag då känner mig dålig och skuldbelagd. Tankarna om att det är något fel på bebisen som inte förstår att den ska komma ut.
Som tröstpresent med posten fick jag ett brev av arbetsförmedlingen där det står att jag är avaktualiserad eftersom jag tar ut föräldrapenning. Vilket jag inte gör och därför självklart inte meddelat dem. Och min arbetsförmedlare, tydligen den enda i världen som kan rätta till felet, han har semester ...
2 kommentarer:
Inte ska du väl känna skuld för att du har en så pass mysig mage att bebisen vill stanna kvar en stund till!
Har du testat att lägga en kudde mellan benen om du ligger på sidan när du ska sova? Tyckte jag var rätt skönt när magen var stor.
Tänker på dig och hoppas du slipper vänta längre. Hälsa bebisen att jag har sagt att den ska komma ut nu!
Nej det finns inget förnuft egentligen i känslorna ... och jag ska ta mig en allvarlig pratstund med bebisen i magen nu i eftermiddag!
Skicka en kommentar