När vi åt middag hos mamma förra veckan pratade vi om kärleken till våra barn. Hon frågade om jag, före jag själv fick barn, kunnat ana att man kan älska någon så mycket. Jag minns inte exakt vad jag svarade, men såhär formulerar jag mig idag:
Skillnaden mellan att älska Siri och att älska Markus eller någon av mina närmaste vänner är den att kärleken till Siri är självklar. Den fanns på en gång. Kanske till viss del när hon låg i magen, men sedan sekunden hon landade på mitt bröst så Älskade jag henne. Skillnanden ligger i att det inte är en känsla som byggts upp med timmar av samtal, promenader, musiklyssnande... en känsla som på något sätt växt fram i ömsesidigt förtroende och "förtjänats".
Det förundras jag över idag, att kärlek och älska kan finnas på en gång.
Sedan kommer jag säkert att instämma i det mamma sa. Att kärleken till ens barn överskrider alla andra kärleksgränser. Men det är nog en insikt som kommer att växa med tiden.
2 kommentarer:
Du kunde inte ha beskrivit det bättre. Jättefint! Och vad lik hon är dig ser jag nu. Hur söt som helst!
Kram isa
Tack Isa. Och ja, hon är väldigt lik mig. Tittade på kort hos mamma och bilderna på när jag var spädis och på Siri nu kan man nästan förväxla oss på.
Vad roligt att du har blivit med firma förresten. Har passat på att ge bort en av dina berömda zoofickor till en vän. Superfina!Kram
Skicka en kommentar