Jag sitter mitt i den blå timmen och lyssnar på Weeping Willows. Det är halvmörkt i lägenheten, men jag orkar inte tända några lampor. Längtar efter Markus, hoppas att han kommer hem snart och kramar mig.
Jag har ont i axeln, men det är lite bättre än igår och inatt.
Känner mig tom på ord, så jag slutar nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar