Kanske kommer krönikan delvis att handla om detta, men här kommer i alla fall lite osorterade intryck från BVC-kursen.
Siri sover, så jag sitter själv i tighta jeans och känner mig … annorlunda, inte lika "mamma", jag har inte rufsigt hår och inte en käck sportflaska med vatten bredvid mig, inga leksaker medtagna. Nej, jag är mer som en mamma-alien.
Tror att många i min generation är vana vid att kännetecknas som intelligenta, självständiga kvinnor som satsar på jobbet eller studierna. Och så plötsligt ska man sjunga ”Bä bä vita lamm” i rock’n’roll-version, presentera sitt barn med hur många veckor det är (inte månader) och se film om att göra puré med klassisk musik i bakgrunden. Enligt barnmorskorna är filmen från 2006. Jo, ljudet gjordes om då, själva filmen är inspelad för lääänge sedan.
Vi kör ytterligare en presentationsrunda efter alla sånger. Den här gången ska man berätta vad barnen lärt sig sedan förra gången ... och vad märkligt – alla har så fruktansvärt snälla barn. Det uttrycket är egentligen konstigt, alla barn föds väl snälla? Det handlar mer om de är tillfreds eller inte.
Sedan händer det inte så mycket mer. I skötrummet hänger små käcka ramsor och jag får erbjudande att göra avtryck av Siris händer eller fötter nästa gång.
Den jag känner mest gemenskap med är en ung, gänglig pappa med långt hår och säckig väska på axeln.
Tror nästan jag måste ta mig ett glas vin för att balansera intrycken, eller nej det var ju inte bra - det fick en mamma höra när hon försynt frågade om hon kunde dricka ett glas champagne på nyårsafton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar