söndag, december 31, 2006

Året 2006

Min krönika: En ultraljudsbild - världens bästa julklapp

Det känns overkligt att det är årets sista dag. Igår när vi halvsprang hem från Marcus och Carol spöregnade det och gångvägen förvandlades till skridskobana.

Nyår har nog aldrig känts speciellt festligt för mig, sådär långklänning och lösögonfransar och champagne. Mer varma tofflor, kanske en fin tröja, mat och goda vänner. Så blir det även i år, med middag i Kvarnbäcken. Förra nyåret berättade vi för Terese och Tomas och Jonas och Anja, som vi firade med att vi väntade barn ... ljuva minnen.

Kanske är det dags att summera året, men det är svårt eftersom det känns som om 2006 består av två delar. En Piteådel med vår, framtidslängtan, mycket kompisar och graviditet och en Umeådel med leva-i-nuet-känsla och bara jag, Markus, Hemi och Siri.

ÅRETS PROJEKT: Flytten till Umeå med vår treveckors-bebis. Overkligt. Jobbigt att packa och bestämma vad som skulle lämnas kvar i huset. Lite ångest light, nu i efterhand när jag tänker på hur jag kände. Men det gick bra, tack vare släkt och vänner.

ÅRETS HÄNDELSE: Det blir faktiskt flera, men alla har med Siri att göra. Dagen vi var på ultraljud, när vi faktiskt fick se den där lilla krabaten simma omkring och kvällen som vi tillbringade på restaurang Bryggargatan då jag hela tiden kände hennes rörelser i magen som ett lyckobubbel.
Kvällen då Siri kom till oss med sitt mörka hår, med sin hala flickkropp, med sina stora ögon.
Sedan är också årets händelse alla stunder jag ser Markus och Siri tillsammans. Hur de travar iväg mot toaletten på köpcentret Strömpilen, Markus med skötväskan under ena armen och Siri i famnen. Siris kvillrande skratt när Markus busar med henne, hans pussar på hennes panna en vanlig vardagsmiddag, deras badkarsbad, hennes namn på hans snowboard ... jag kan nog fortsätta för evigt.

ÅRETS RESA: Förutom alla resor mellan Umeå och Piteå måste årets resa vara resan inåt. Med kroppens förändringar under våren och med alla nya känslor under hösten.

ÅRETS HURRA: Det är många som är värda hurra:n, men till mig går "hurra" för att jag födde Siri och för att jag blev mer kär i mig själv på kuppen och för att jag vågade föreslå PT en krönika i veckan som handlar om föräldraskap, skriven av mig. Hurra också för att jag inte är gräsänka längre, utan bor tillsammans med Markus på heltid igen.

ÅRETS SLIT: Sista veckan av graviditeten (slutet av v 42, början av v 43), kändes lika lång som de övriga nio månaderna. Varmt, tungt, otympligt, frustrerande - jag som känt mig fri och rörlig hela tiden, som klättrat uppför brandstegar och cyklat till jobbet (jobbade till sista dagen i v 38).

ÅRETS PLAGG: Förutom de bästaste gravidjeansen i stuprörsmodell från Lindex måste de vara mina stuprör från Åhléns, som jag kom i en vecka efter att Siri fötts. Dock måste jag säga att mjukisbyxorna jag köpte på mellandagsrea i förrgår ligger bra till.

ÅRETS KÖP: Bärsjalen, utan tvekan.

ÅRETS BOK: Nej, jag vet inte. Jag har läst hur många som helst, både under våren och sommaren och sedan under Siris sovstunder och amningspauser. Men jag minns ingen superduper, Nymåne av Diana Abu-Jaber och Stieg Larssons böcker kanske ändå blir favoriterna. Läste också någon svensk författare med ljuvligt språk minns inte vem just nu. Samt Gittan och älgbrorsorna och Siris julklappsbok "Räkna till fem" och hon blir stel i kroppen av lycka när vi läser den för henne.

ÅRETS FILM: Såg jag Crash i år, det blir nog årets film hur som helst. Kanske flera år framöver.

ÅRETS SORG: Sjukdomar hos nära och kära, svårigheter för nära och kära. Själv har jag faktiskt känt mig fri från sorger detta år.

(Kategorierna inspirerade av Isas årssammanfattning)

Inga kommentarer: