Tomas och Terese kom igår och det har varit fantastiskt mysigt att ha besök. I förmiddags medan Markus var på skolan tog Terese ett långt bad medan jag och Tompa gick ut med jyckarna och Siri. En riktigt härlig promenad i vitt dun, blek sol och dämpade ljud.
Vi har lunchat i stan och gjort lite ärenden medan Terese besökte stadens ögonklinik för att slippa glasögonen.
Nu ikväll har jag och Markus bastat och käkat pizza. Han och syrran sitter och kollar på film på SVT, jag ska snart ansluta mig till dem.
Träffade förresten en vän till en vän från gymnasietiden, hon hade just flyttat till Umeå. När jag berättade att vi har hus i Piteå och snart ska återvända dit sa hon:
"Jaha, så ni blev kvar ..."
Det var längesedan jag hörde en sådan kommentar, som insinuerar att man är en förlorare som stannade. Skitsamma, det var lite kul att träffa henne i alla fall.
4 kommentarer:
Jag fick också en knäpp kommentar i dag, angående att vi fått en tredje pojke:
"Ja, men då får ni göra ett till försök, tre är ändå inte bra, fyra är bättre. Ge inte upp!"
Då blir man alldeles svarslös.
Man kan bara anta att folk inte tänker innan dom öppnar munnen, för det vore ju sorgligt om dom verkligen gjort det efter sånna uttalanden./ Vi på backevägen!
Sara, din historia påminner mig om en annan tre pojkar-historia jag hört, som också utspelade sig i en by. Mamman, som nyss fått sin tredje son, var och handlade på byns mataffär. Det var för ett tag sedan, då man oftast lämnade barnvagnarna utanför butikerna, och när hon kom ut med matkassarna stod en kvinna från samma samhälle och kikade in i barnvagnen. När hon fick klart för sig att det var en kille sa hon "Jag beklagar." Mamman gick hem och grät ...
Jag tror också att min svärmor fick lite sådana kommentarer när de fick sin tredje son. Som om man inte skulle vara glad för sitt eget barn. Ibland skulle nog folk (kanske vi också ibland?!) skämmas om man i efterhand fick höra vad de sagt.
Eh skaka av dig det. Jag hade också velat bott kvar där jag bodde ett tag. Men det gick inte, jag kunde inte göra det jag drömde om samt att jag var tuvengen att komma ifrån (läs min blogg, så förstår du nog lite av det..) Fast nu så verkar jag bli en sån så blir kvar där jag bor nu. För jag trivs, bara att hitta jobb som gäller när det är dags.
Skicka en kommentar