fredag, november 30, 2007

onsdag, november 28, 2007

Kalla fingrar

Febrig dotter har mest inneburit hemmamys i dag. Virka framför brasan och druckit te har jag sysselsatt mig med. Inte helt fel.

Kylan utomhus tränger in i datarummet, så efter två skrivna skivrecensioner ska jag gå ner och värma händerna och se Roomservice. Det börjar gå för trögt att sätta fingrarna rätt på tangenterna nu.

tisdag, november 27, 2007

Dåtid

Det kan hända att jag förtränger det, men jag kan inte minnas att jag någonsin drömde om barn och bröllop med mitt ex. Möjligtvis närde jag en dröm om att någon gång bära en likadan klänning som bruden i Guns'n'roses-videon "November rain".

Jag var ju inte heller en sådan tjej i 18-årsåldern som sa att jag "var barnkär". Kanske trampar jag någon på tårna, men på ett sätt är jag stolt över att jag drömde om författarkarriär och tillfredsställande jobb i den åldern. Drivkraften att vilja något mer.

Skulle jag ha gift mig med honom, mitt ex, skulle mina tankar inför bröllopet mest ha kretsat kring alkoholen. Hur jag skulle ha kunnat förhindra honom att dricka sig redlös. Planer om att få i honom mat, att hitta gömda flaskor utomhus.

Jag börjar tänka på hur det var. Då. Hur det kändes att ligga och vänta på att han kanske kanske möjligtvis skulle komma hem efter krogrundan. Men hur han lika gärna kunde ligga avsmullen i ett dike eller ha åkt fast för drograttfylla. Eller så kunde han ju faktiskt ligga i någon annans säng.

Det var dock inte det värsta alternativet. I någon annans säng skulle han i alla fall vara vid liv. En gång kom han hem med en annan tjejs tröja på sig. Snacka om tydliga tecken från hans sida - men brist på mod att göra slut.

Den sista natten jag väntade på honom vaknade jag vid fyra-tiden, en inbyggd klocka larmade efter krogens stängning - plus lite tid för mat eller bråk. Då visste jag att han låg i en annan tjejs säng. Det sorgligaste är att jag låg kvar. I hans säng utan honom. Utan att kunna kliva upp. Att veta att han låg omslingrad med henne i realtid. Förlamande nattsvart ångest är mäktig.

Kanske var det den natten jag slog mina handleder blodiga, packade mina saker i gryningen och blev upphämtad av mamma?

Nåväl, i tankarna kring mitt bröllop behöver jag inte bekymra mig för att mildra alkoholen och drogernas skadeverkningar. Istället kan jag se fram emot dagen med pirr och förväntan och glädje. För jag vill ändå påstå att jag vet en sak. Att jag har hittat hem.

Katt på tv

Det är något särskilt med barn i pyjamas.

Det är något särskilt att få hålla sitt barn i pyjamas i famnen. En stilla morgonstund med kaffe och brasa för mamman och det spännande naturprogrammet "De stora kattdjurens dagbok" för barnet. Varför gillar Siri att titta på när stora geparder och lejon jagar sina byten? Jo, det är ju "iss-eh" såklart.

måndag, november 26, 2007

Reprisenfynd

Den ska visserligen kläs om till "fårskinnstyg", men är redan en favoritplats framför brasan.

söndag, november 25, 2007

Bland tomtar och palt

Maklig helg med paltfinal hos Siris farmor och farfar idag. Promenad i nollgradig snöluft till tomten på byxtorget. Siri tittade storögt men måttligt intresserat på när de större barnen pratade önskelistor och mejladressen med fina tomtefar.

Nu ska jag ta Hemi på en kvällstur, själv ska jag låta Wyclef Jeans nya ljuda i öronsnäckorna.

lördag, november 24, 2007

fredag, november 23, 2007

Uppfinningsrikedom

Jag har varit på en föreläsning i dag av journalisten Hanna Sofia Öberg, som under nästan ett års tid bott på en flyktingförläggning och sedan skrivit en bok om det.

Något som fångade mig var berättelserna om barnen (surprise?!), något som förmodligen kommer att återfinnas i morgondagens krönika.

En liten detalj som jag fastnade för har med Markus yrkesval att göra. Hanna Sofia berättade att en av flyktingarna gnisslade tänder så mycket att han vaknade med blodsmak i munnen varje morgon.
Eftersom flyktingar bara har rätt till akut sjukvård och detta inte räknas som akut kunde han inte få någon hjälp.

Rådig som han var gick han till en leksaksaffär och köpte vampyrtänder som han sov med. Men tillslut blev gummismaken så stor att han var tvungen sluta. Dessutom var han rädd att skrämma sin gamla mamma om hon skulle vakna och behöva hjälp nattetid.

Den man älskar

Ska du se en svensk film på bio, skippa "Solstorm" och kolla på "Den man älskar" istället.

Rolf Lassgård, Jonas Karlsson och Sofia Ledarp i ett drama som i alla fall jag bär med mig långt efter eftertexten slutat rulla.

Lena lever ett tryggt liv med sin man Alf. Men under ytan visar det sig att Lena lider av yrsel eftersom hon blev så allvarligt misshandlad av sin före detta sambo Hannes att hon närapå miste livet.

Hannes har gått i terapi och avtjänat sitt fängelsestraff. Ett slumpmässigt möte mellan honom och Lena gör att gamla känslor kommer tillbaka. Hannes är dock fast besluten att inte träffa Lena mer, men hon kan inte hålla sig borta från honom.

Omgivningen står fullständigt gapande inför hennes beteende, men trots vädjan från Alf och kontakt med kvinnojouren packar Lena sina väskor för att återvända. Till mannen som nästan tog hennes liv.

Verkligen ingen humörhöjare, men en sann film om hur det verkligen kan vara i livet.

torsdag, november 22, 2007

Ljust/mörkt

En torsdag som aldrig blivit riktigt ljus, varken inombords eller utomhus. En fika på stan med finste Hanna piggade dock upp lite. Har inhandlat första julklappen, lagt av en potentiell och uppgraderat oss på diverse elektronisk utrustning som behövdes inför första advent.

Siri ligger i sin säng och smågråter, vill inte sova middag trots tuuunga ögonlock på stan. Jag vill bara att hon ska somna så jag får gå ner, koka en kopp te och stirra in i ett ljus.

tisdag, november 20, 2007

Det blir mer verkligt

När jag stod och diskade efter middagen kom jag att tänka på viktklubben. Mitt medlemsskap har gått ut och jag pausar nu. Det är tre kilo kvar till mitt mål. Jag hade tänkt sätta igång igen nu vid löning, men jag tror att jag väntar till efter nyår. Har inte riktigt motivationen just nu, inte så att jag har tänkt gå upp de där sju kilona som försvunnit, men en advent utan saffransskorpor känns liksom lite torftigt.

Tankarna på vikt smög sig på eftersom vi varit och tittat på festlokal till vårt bröllop nu i eftermiddag. Sedan har det ju snurrat på i huvudet ... inbjudningskort ... datum ... klänning ... ja, ni förstår.

Jag vill inte ge mig på att beskriva lokalen i ord, det är den alldeles för fin för. Jag kan bara säga att det lika smakfullt som jag trodde och lite finare än så. Vitt, enkelt, pärlspont, silverkandelabrar, vackra spegelramar ... men som sagt, det bör ses!

Ska vi gifta oss (och det ska vi ju) så blir det där! Allt annat skulle kännas som ett nedköp. Gillar speciellt att man får hela konceptet - en matsal, en bardel och ett möjligt dansgolv en trappa upp, vilket innebär en naturlig rörelse bland gästerna efter maten. Vill man inte dansa kan man pusta ut i baren och så vidare.

Vigseln sker mest troligt på gården utanför, och då kan man flytta in den om det skulle regna. Hela stämningen kring kyrkan är rogivande och vacker, tycker jag.

Något mer jag gillar är tanken på att inga mammor/svärmödrar/mostrar (och så vidare) behöver jobba. Här har vi lagad mat, serveringspersonal och en genuin kunskap i ryggen. Kuvertavgiften och att gästerna får betala sina egna drinkar gör att vi får lägga mellan en summa pengar - utan att bli ruinerade.

Så vad tycker ni? Visst låter det bra. 9 augusti. Lägg det datumet på minnet.

Sovande barn

Bland det vackraste man kan göra är att bära in ett sovande barn.

********

Och det har jag haft turen att få göra efter min och Siris förmiddagsutflykt. Vi har tankat bilen, varit på Reprisen och hämtat vilfåtöljen jag fyndat (tillsammans med oanvända stövlar, sprillans nya höstskor, en ritleksak och en långklänning som ska bli barnkläder och en bakform - 140:-). Vi passade också på att äta lunch på café Humlan. Från det vi kom till vi åkte, sammanlagt dryga timmen, åt Siri konstant. Bakad potatis med laxröra, sallad, kyckling, morotskaka, ananas, oliver ... allt som fanns på bordet. Ja, och sedan somnade hon i bilen på vägen hem.

Nu ska jag gå ner och göra en brasa. När vi eldar pilträd luktar det rökelse i hela huset.

söndag, november 18, 2007

Yoga

Markus inviger Kåbdalis för säsongen. Själv har jag och flickorna varit på fin promenad.

Terese kom förbi och surrade en stund och tog tillbaka sin yoga-dvd som jag lånat. Så nu sitter jag här i yogatid, Siri sover, huset lugnt och stilla - men ingen dvd. Så det blir lussebulle och varm choklad gjord på äkta, mörk choklad istället. Måste beställa ett eget ex av filmen.

Terese hade förresten varit på Viveka Bloms (hon som instruerar i filmen) yogaställe i Stockholm och det visade sig att hon hade en ridgeback.

Nu - mot soffan och Karin Alvtegen.

fredag, november 16, 2007

Aj aj för Humlo

När Humlan kom in från kvällsprommisen var det blod, blod, blodspår på hela nedervåningen. Hon har nog skurit sig på någon hård snökant. Nu verkar såret dock ha tagit ihop.

Rätt söt var hon när hon hoppade på tre ben, inte för att det gjorde ont utan för att bandaget var obehagligt.

På bilden har hon lagt upp sin skadade tass på en kudde.

Något att hänga på väggen

... nja såna här familjefoton är inte någon favorit hos mig. Men Terese och Tomas ville tydligen ha ett bidrag på la familia till sin fotovägg. På något sätt lyckas jag alltid se så äppelkäck och rund ut på sådana här kort.

Anledningen till att fotot togs var att vi plåtat ny krönikebyline idag, med Markus som assistans för att roa och fånga in lilla rymmerskan. Så då passade vi på, medan Sanna fortfarande är tillgänglig på tidningen.

I morgon får ni spana in nya bilden på mig och Siri i PT.

Uppvaktning

Egentligen har det varit mycket att fira i veckan. Markus har återvänt till Piteå med avklarat c-arbete. Jag har läst det och är imponerad av språk och rytm. Bra gjort!

Siris farmor och farfar har firat silverbröllop samma dag som lilla, ändå-ganska-stora S blev 15 månader. Vi uppvaktade farmorn och farfarn med en lite påse ekologiska och närproducerade varor: glögg, getost, citronhonung och exklusiv, handgjord choklad från Frankrike och en dikt av Nils Ferlin.

Men något storslaget firande har vi inte haft, det har mest varit vardagslunk med tekvällar och träning och pyssel och sådant. Det är bra det med. Jag hyllar vardagen. Nu är det snart dags för bylinefotografering.

onsdag, november 14, 2007

Fokus

Ibland slår det mig, vi ska ju faktiskt gifta oss till sommaren. Planerandet har gått i stå eftersom vi inte hittat någon lokal vi gillar. Men nu verkar det ha löst sig. Vi har inte kollat ännu, men jag litar på Sarahs stilkänsla, så det blir nog toppen. Får rapporter om att inredningen går i vitt med silverdetaljer.

Trillade över den här bordsdekorationsbilden och gillar idén med att placera inbjudningskortet på en "julgranskula". Gillar dock inte att det är hål i kortet eller färgen på sidenbandet, men det är bara detaljer (även om just detaljerna är extremt viktiga för mig). Kanske läge att spana lite på julrean och fynda lite julgrejor till bröllopet ...

tisdag, november 13, 2007

Siri blir en Tallkotte

Bara för ett tag sedan kändes förskola avlägset och inte har jag anat att man kunde bli så glad för en dagisplats.

Men idag säger vi JIPPIE!!! för att Siri fått dagisplats på önskade Tallkotten.

I mitten/slutet av januari blir det inskolning.

måndag, november 12, 2007

Snö och lek

Min enda ledig dag i veckan. Vi har ätit långfrukost i tv-soffan, skottat snö, burit in ved och tagit en promenad med Siri på snowracern. Åkte några svängar i pulkabacken med skuttande hund och gladgallskrikande barn.

Sedan har jag legat på yogamattan medan Siri har klättrat och myst på mig och vi har läst om djuren på bondgården jag vet inte hur många gånger. Nu vilar donnan middag, jag ska göra mitt yogapass.

söndag, november 11, 2007

Firardag

Såklart har vi uppvaktat pappan i huset idag, men fokus har faktiskt legat på en annan familjemedlem. Humlan. Hon fyller ju fem år i dag.

Varje år har vi firat hennes födelsedag, trots gliringar om förmänskligande av hunden. Men vi tar varje anledning att fira, och firningen behöver inte alltid vara så märkvärdig. Ett år kom Jonas med en förpackning bajspåsar med en ridgeback som "fotomodell" på. En perfekt present!

Så idag har Humlan njutit fika (det åt vi också av) och en grissvans (som hon fick ha för sig själv). Vi har lekt i pulkabacken med våra flickor, båda tyckte nog det var lika kul. Lillfotingen skrek i utförslöpet och även föräldrarna tyckte det var kul att plocka fram bob-skillsen igen.

Nu har Markus åkt till Umeå för att presentera sitt c-arbete. Senare i veckan återvänder han för att vara hemma hela vintern och våren. Bara två veckors sväng tillbaka i maj 2008. Så snart, snart börjar Svenssonlivet för oss. Det känns härligt.

lördag, november 10, 2007

Dagens tidning

Började dagen med att läsa Jan Westerbergs reportage om Kerstin Blom, kvinnan som blev påkörd på Munksundsvägen för två månader sedan.

När jag läste att hon fått en platta inopererad i en armen istället för gips - för att hon ska kunna hålla sin ettåriga dotter blev jag rörd, så där rörd som det var jättelänge sedan jag blev.

Artikeln börjar:
"Mycket av närminnet är utraderat. Kerstin Blom, 37, minns ingenting av olyckan - men dottern Emilie, 1 år, kommer hon ihåg.
- Men det fungerar inte så bra med att vara mamma just nu."

Bra och balanserat skrivet om en tragisk olycka och om vägen tillbaka mot livet.

Annars har vi varit en sväng på stan, gjort pizza, Siri har åkt bob till affären (jättekul) och jag och Hemi har varit en sväng till Grisberget och tränat lydnad. Bra dag och äntligen fin snö.

torsdag, november 08, 2007

Åt motsatta håll

Vi välkomnade Markus med nybakt brytbröd, soppa och creem chese-röra med rökt lax i. Det var sååå skönt att få hem honom, nu är det bara en vecka kvar.

Vi har varit på Barnens hus och kollat på åkpåsar till vagnen, men den vi gillade fanns bara i blått. Vi får undersökta saken närmare, som vanligt när vi ska handla går det aldrig enkelt. När Markus gick omkring på affären, i sin supersnygga nya jacka med Siri i handen tänkte jag att han ser ju ut som en riktig proffspappa - en sån som är snygg och fin med sitt barn och som man kan bli lite låtsaskär i. Men jag behöver ju inte vara lite på-låtsas-kär. Jag får ju vara helkär!

Nåväl, nu när han är hemma är det min tur att åka. Till Umeå. Ska på en Noliamässa om livsstil och ekologiskt tänkande och sådant. Blir nog kul.

onsdag, november 07, 2007

Min kärlek

Sista dagarna har varit ett pärlband av nya färdigheter. Hon är en äkta tvåfoting nu, kryper bara över svåra trösklar och när det ska gå jättefort. Sjunger, vill läsa böcker och klurar på saker. Oftast klurar hon på om lilla batteriet kan passa i tomma tablettasken eller dylikt. Helt plötsligt klarar hon av att stoppa rätt kloss i rätt hål och sätta på alla ringar på stolpen. Sist kunde hon det inte. När lärde hon sig det?

Största förändringen är dock humöret. Temperamentet. Den egna viljan. Hon vill inte sitta på pottan just då. Hon vill inte byta blöja. Hon vill inte att mamma ska förflytta sig en meter bort. Låtsasgråt, arga frustrationsskrik och darrande underläpp kantar delar av våra dagar just nu.


Älskade unge, jag är så glad att jag får vara med i din utveckling. Hör du det, Siri. Jag är glad. Att få vara med. Att det är mig du väljer att visa ditt vill inte för.

Jag är galen i dig, vackra barn. Men samtidigt finns det ingen som kan göra mig så galen som du.

Hemsydda plyschbrallor ...

... nästan klara, förutom en detalj som pysselpappan ska fixa.

tisdag, november 06, 2007

Jag som blond

Även om det inte ser helt helt galet ut säger jag nja åt mig själv som blond. Anledningen till perukprovningen var ett jobb som jag och Sanna var ute på imorse. Och även om det var kul att prova peruker och intressant att få veta mer om 'ämnet' finns det en sorglig bakgrund. Inte direkt när det gäller mig personligen, men den största anledningen till att man skaffar peruk är att man blir sjuk och därför tappar sitt eget hår. Frisören hade många olika peruker i varierande frisyrer och färger, vissa väldigt fina och naturtrogna. Det blev också ett bra samtal om respekt och acceptans. Men när jag såg två grålockiga peruker långt ner på stället fick jag en liten sorgklump i hjärtetrakten. Lilla mormor och lilla farmor, ni fina, ni fattas mig.

måndag, november 05, 2007

Förresten ...

... så har fröken finurlig gömt min mobiltelefon någonstans i huset. Den har laddat ur, och jag kan för allt i världen inte finna den. Hörde att den låg och varnade för lågt batteri i lördags, och nu förbannar jag mig själv för att jag inte sökte reda på den då.

Hur svårt kan det egentligen vara? Hall, toa, kök, vardagsrum. Jag vet att den är där någonstans. MEN JAG HITTAR DEN INTE! Jag har frågat fröken finurlig, men hon svarar bara oouu-iii-ouuu-iii.

Skapa rumpan

Idag har varit dagen då vi sov till klockan åtta både jag, Siri och Hemi (det häpnadsväckande är att lilla S sov till åtta, vi andra kunde nog gott forsätta en timma till ...). Idag är också dagen då Siri skakat rumpan till Erykah Badu och klappat händerna till nya Daniel Lemma-plattan. Idag är dagen då hon för första gången hämtat en bok, krupit upp i mitt knä och velat höra en saga ("Muu muu, kossan råmar på ängen. Kuckelikuu, tuppen väcker alla på bondgården"). Säg, är det inte fantastiskt. I alla fall i mammavärld.

En lugn hemmadag, men Siripappan fattas oss. Tur att det bara är en vecka kvar efter denna.

Maria kom som en räddande ängel och tog ut Hemi på kvällspromenad, som bonus fick hon ju träffa sin 'fästman' Athos. Tack för det!

Nu ska jag röja på nedervåningen, hämta in mer ved och måla skohyllor.

söndag, november 04, 2007

Hjälpredan

Hon har börjat hjälpa till, Siri. Och hitta egna lösningar. Tidigare idag när jag bakade satt hon på bänken och "hjälpte till". Smakade torkade aprikoser och la små doser bakpulver i några tomma burkar. En burk hade ett litet hål i locket, där prickade hon fint in en liten äppelbit.

Hennes strumpor hamnar ofta i facket på dammsugaren, där de små extramunstyckena egentligen ska vara.

Hon kollar helt enkelt var saker passar bäst, så nu är det väl en tidsfråga innan vi hittar något annat än en vhs i videon. Men jag gillar det, att se när hon funderar.

Rundvandring: vardagsrum I

Gråa trotjänar-soffor från Bloms möbler. Kuddar från Ikea och Indiska. Mattan kommer från Europa möbler (vi hade en fin vinröd rya tidigare, men den slutade aldrig ludda så då bytte vi till en garanterat luddfri, men nu skulle jag vilja ha ett koskinn eller dylikt under bordet - och ja syster det får gärna vara fusk). Bordet i björk kommer också från Bloms möbler. Krukorna i fönstrena har jag släpat hem från Stockholm under svåra omständigheter.

Kaminen har varit med på bild förr. Men jag kan aldrig säga det tillräckligt många gånger - det är vår bästa investering någonsin!

Ljuslyktor och fin fönsterhasp.

Rundvandring: vardagsrum II

Vardagsrummets tredje ljusinsläpp vätter mot vägen och är enda fönstret som har gardin. Snart är det dock dags att byta ut den mot två panellängder som hänger omlott i adventstid. En är djupröd och den andra linnefärgad - båda i linnetyg. Trycket på väggen föreställer benen av en ballerina och är gjord av min vän Emma, jag tycker mycket om den. Tavlor är det rätt sparsmakat av hemma hos oss.

Favoritljusstakar från Indiska, Markus gamla leksaksbilar har åter kommit i tjänst och så leksaks- och stereohörnan. Cd-förvaring är oerhört svårt, enligt mig. Våra fyrkantiga lådor fungerar inte alls bra och är för få, som synes. Tyget på tavlan byts snart ut mot ett jultyg av stiliserade äpplen.

Orden

Jag har väldigt lite inspiration att skriva för tillfället. Jag får kämpa för att få nyhetsartiklar att flyta, krönikorna är inte en njutning att komponera och bloggen går på sparlåga.

Istället vill jag hänga i soffan, springa, yoga, leka med Siri - vårda kropp och själ och familj.

Men det är okej. Inspirationen kommer tillbaka om man inte kräver att den ska göra det. Det litar jag på.