måndag, februari 11, 2008

En vanlig morgon på Djupviken

Minns att jag läste och gillade "Uppdrag: Mamma" som gravid. Senare (före Siri kom) läste jag också "Uppdrag: Familj". Jag tror det var i den som jag läste om scener från en kaotisk morgon. Minns också att jag läste om två familjer som beskrev sina morgnar med klockslag i en tidning. Det hela började med välling vid fyrasnåret och fortsatte med en räcka av vakningar och stress fram till jobbstart.

Bara jag tänker på stressmorgnar får jag bränn i magen.

I morse var det ju allvarsstart här hemma på Ankarskatavägen. Så här funkar det nu: jag stiger upp 05.55, klär på mig framlagt underställ, går ner och häller upp hälften av Hemis frukost för att locka ner henne. Hon kommer ner, stretchar och äter medan jag tar på mig täckbyxor och dunjacka. Vi tar en morgonpromenad på 25 minuter. Hon äter resten av frukosten.

Jag gör frukost och dricker kaffe och läser tidningen och småpratar med Markus. Han i sin tur börjar vara klar för att cykla till jobbet, men han värmer Siris utflyktschoklad först. Det är inte ofta vi har morgnar för oss själva, Siri är ju liksom vår levande väckarklocka. Vi konstaterar att denna första-dagen-på-en-stor-del-av-våra-liv-dagar känns rätt mysig.

Siri vaknar strax före sju. Blöjbyte, toffelpåtagning, vällingfix. Vällingmys framför tv-nyheterna. Lite bus, lite dans, lite smink- och frisyrfix och påklädning, etapp 1.

Packa utflyktsväskan till dagis, träningsväska och mellanmålsväska till mig. Ytterkläder, påklädning etapp 2 och sedan ner med Siri i cykelkärran och off we go.

Är ute i god tid och lämnar lungt och stilla på dagis. Kopplar lös cykelkärran som jag lämnar där. Vinkar hejdå till frökens famn-fia och trampar mot morgonmötet. Känner att det är väldigt blött i handsken. Minns att sprinten från cykelvagnen sprättade mig på handen när jag tog lös den. Drar ur handen ur handsken och hela högerhanden är blodig, eftersom jag tydligen spräckt nagelbandet. Drar på handsken och cyklar till jobbet och letar upp ett plåster.

När jag skriver upp denna första morgon kan jag tycka att den verkar lång och med många moment. Men faktum är att det var en väldigt harmonisk och välförberedd morgon som hade kunnat rymma en eller två oförutsedda händelser och ändå flyta på bra. Jag hann till och med dricka påtår.

Hoppas på upprepning i morgon. Minus nagelbandsblod, då.

Sprang dessutom 5,5 kilometer på lunchen.

Inga kommentarer: