Jag har levt med en text ett tag nu. En text som betyder något.
På sistone har jag inte producerat många artiklar, notiser eller reportage till tidningen. (Förutom krönikor och skivrecensioner.) Det har mest varit redigeringspyssel ett tag.
Men nu har Texten tagit form. Fick inspiration via några reportage i King (varför är magasin som riktar sig till herrar ofta betydligt mer drivna och säkra i språket än magasin som riktar sig till kvinnor?) samt språket i "Snabba cash".
Och jag blir åter påmind om att jag älskar ord. Hett, svalt, innerligt och intensivt.
Men alltid,
alltid,
denna kärlek till ord.
5 kommentarer:
Vad coolt det låter! Önskar jag fick samma inspiration. Min fundering är hur man kan älska ord så mycket och ändå vara så rädd för dem...
Jag kommer direkt efter middagen, men Olle är så förkyld så han får stanna hemma, tyvärr.
Min fundering är hur man kan älska ord så mycket och ändå vara så dålig på att använda dem.
Martina, jag känner igen din fundering om orden. Men det jag har läst som du skrivit har gett bra intryck på mig, även om det var ett tag sedan! I jobbet sysslar du kanske mest med det talade ordet nu, eller?
Emma, hoppas Olle kryar på sig. Det var kul att ses, som alltid.
Anonym, min fundering till dig är frankt: varför läser du här om du irriterar dig på mitt sätt att använda ord?
Hej hej Mari!
Nej, professionellt (skriver ju på tidning nu igen) eller på bloggen är jag inte längre rädd för orden, det är när det kommer till skönlitteratur som det är jobbigt. Då tycker jag inte ens att det är kul. Men det kanske ger sig. Hoppas det
Och Anonym, ge upp!!!! Var är dina texter som vi kan få tycka till om??????????
Skicka en kommentar