Morgontanke

Är hem en sväng och hämtar lite grejer jag ska ta med till jobbet.

I går kväll var jag och gjorde ett rep, som egentligen inte har med saken att göra, men som fick mig att börja längta efter en middag på tu man hand med maken. Jag fick en sådan knäpp när man vaknar upp och inser att man ser varandra i mjukisbrallor mest hela tiden. I samma gamla vanliga invanda, bekväma situationer.

I måndags var Markus borta med jobbet på kvällen, i går jobbade jag kväll och i morgon ska Markus bort en sväng. Det är inga problem, jag tycker vi växeldrar bra - men det är just det där att komma ihåg varandra som är svårt. När Siri var liten plutt och vi bodde i Umeå var vi mycket bättre på att köpa tapas och äta när hon lagt sig. Och då var hennes kvällssömn oändligt mycket osäkrare än nu. Då satt vi säkert med henne vid bordet hälften av gångerna ändå, nu är det sällan hon vaknar till. Hur kan man glömma?

Nä, det måste snart bli bättring. Spetslinne och sammetskavaj och fördrink och middag på en restaurang. Kanske får vi se till att fira sex månader som gifta.