Velourette plain dress & vikt

Det är snart två år sedan jag gjorde min viktresa. Det handlar inte om några gigantiska summor på vågen. I slutändan hamnar jag på kanske minus sexton kilo. Eller ja, när jag skriver det låter det rätt mycket.

Jag är medveten om vad jag äter, om vad det innehåller och vad jag vill tillföra min kropp. Jag räknar inte kalorier, inte alls. Men jag väljer, och jag väljer bort. På tal om det handlade tv-programmet Landet Brunsås i går om hur vad vi äter och inte äter definierar oss som personer. Mycket intressant.

När jag äter mestadels grönsaksbaserad mat, utan gluten och mjölk, mår min kropp som bäst. Och den kosthållningen har jag inget problem med, i vardagen.

Just nu jobbar jag på att släppa vågen och måttbandet. Att inte väga och mäta. Att lita på min magkänsla, släppa fixeringen och på allvar känna mig nöjd. Utan att behöva göra minus, eller ens veta om att jag gör minus.

En del i det handlar också om kläder. Jag har sålt iväg en hel del plagg ur min garderob, för stort, för kort, för dålig passform, trist kvalitet.

Istället har jag investerat pengarna i dyrare kläder. En hel del Odd Molly. Utan att jag för den skull vill känna mig för söt, översållad med rosetter och paljetter.

Men för mig blir de vackra kläderna, med välarbetade detaljer ett sätt för mig att känna mig glad när jag väljer kläder om morgonen. Ett sätt för mig att känna mig vacker, för då blir mina förebilder också andra än supersmala modeller och modebloggaren. Det gör mig gladare. Och därmed vackrare.

Jo, så måste det vara.

Velourklänningen på bilden har ett underbart broderi på ryggen. Den heter Velourette plain dress, men den är allt annat än plain.