Förra helgen cyklade jag och Siri förbi kyrkogården i utkanten av stan.
"Där ligger din farmor Siri", konstaterar min Siri.
Jag instämmer.
"Men du har ju en farmor som lever också", fortsätter hon.
Jag nekar till det och säger att min farmor dog för många år sedan.
"Ja, men min farmor. Du har ju min farmor", säger Siri.
Jag förklarar att hennes farmor är min svärmor.
"Men mamma, du får dela farmor med mig. Så du också har en. Som lever."
I dag har vitsippan blivit hämtad av sin mormor. Jag anslöt efter jobbet och vi åt middag tillsammans innan jag och mina flickor åkte hem.
En fin torsdag kväll. Lite familjeliv när man saknar sin käraste, lite god mat, samtala en stund. Yoga om kvällen, och så känns själen helare igen.
2 kommentarer:
Så rara små tankar , det är inte alltid så lätt att förstå allting när man bara är 5 år.Men nog kan jag vara farmor till dig oxå det är ju ett finare ord än svärmor undrar var det kommer ifrån lika väl som svärson och svärdotter?? God natt från farmor.
Vad snällt, Wiweca. Det känns bra! Jag håller med, svärmor är inte ett fint ord. Det ligger fel i munnen.
Jag läste lite om ordets ursprung på nätet: "svärmoder" har rötter som går tillbaka till det indoeuropeiska urspråket. På fornsvenska hette svärfar swær och svärmor swæra och detta är också utgångspunkten för orden "svärson" och "svärdotter". Orden hör ihop med en gammal indoeuropeisk språkstam, som heter sue- och betyder "sin", "egen", "till familjen hörande".
Stammen finns även i ord som "sven", "syster", "svåger" och "svägerska".
Läser man det med den vetskapen blir det ju lite finare i alla fall.
Skicka en kommentar