fredag, november 30, 2012

Bland dunig snö

Att en sådär dag, får sluta med duniga snöflingor och sällskap i nattlig promenad. Det är fint.

Siri har varit hemma och kurerat sig i dagarna två. Febern försvann kvickt, men nattsömnen är det sisådär med. Nästäppan ger orolig kropp. Kanske gör fullmånen sitt också.

Men mycket sömn har det inte blivit, och det har känts denna fredag.

Genom ett snöblåsigt Piteå cyklade jag efter jobbet. Till Siris farmor och farfar, där mina flickor väntade. Så blev jag bjuden på glögg. Och mat. Och dessert.

Efter en mysig gemenskapskväll fick vi sällskap på promenaden hem. Tillsammans bland virvlande, duniga snöflingor.

Och jag kände mig lyckligt lottad, för även om jag känner mig ensam utan Markus många kvällar, så är jag omgiven av människor som betyder.


torsdag, november 29, 2012

Vardag i all enkelhet



Siri hade feber i går natt. Så jag jobbade intensivt på förmiddagen i dag, åkte hem till sen lunch och löste av mannen som åkte till sitt jobb.

Jag har fotograferat till jobbet här hemma och knäppte en bild på ett sovrum som väntar på kärlek och ompyssling. Men fint ändå, i allt stök.

Till helgen, då skall vi städa. Och pynta.

Döm om min förvåning då loppisrundorna för att reka till jobbet gör mig sugen på näver (!). Det trodde jag aldrig.

Jag och Siri har också målat ett landskap i vattenfärg.

Men just nu bara pausar vi.

Är nog bra för mig med, då min ländrygg har börjat protestera högljutt. Igen.


onsdag, november 28, 2012

Mammatid & kompislek

Det är något av en ny era som öppnat sig i mitt liv.

På tisdagar följer Siri hem med en klasskompis, för att äta middag hos dem och så följs flickorna åt till kören.

Den tiden spenderar jag på yogamattan.

Ofta är det ytterligare en dag hon följer med en väninna hem från fritids.

Och jag är lite kluven, och brottas med samvete och förnuft. Hjärna och hjärta.

Siri är kvar längst av alla på sitt fritids. Hon påpekar det, och vill nog mena att det är lite synd om henne. Samtidigt har vi haft många diskussioner om att hon får försöka vända på det. Se det som sin egen tid med en lärare som ägnar sig helt åt henne.

Vi har pratat om att hon får passa på. Spela spel i lugn och ro, fråga om något hon undrar. Reflektera över dagen. Eller bara få sin favoritbok uppläst.

Och jag, jag jobbar så länge som jag gör. Ändå går min sluttid inte att jämföra med många som jobbar inom till exempel handeln. Jag tycker om mitt jobb, jag älskar mitt jobb och jag vill fortsätta ha samma förutsättningar till att göra det så bra som jag nu har möjlighet till. 

Skulle jag gå ner i tid skulle jag förmodligen sluta med artiklar hemma framför datorn om kvällarna.

Efter att jag försökt nyttja min egentid så bra som möjligt hämtar jag då hem min dotter. Och då kommer nästa skav. Hon vill nämligen njuta mammatid och liksom hinna med allt som vi brukar. Hon vill gärna se något tv-program, äta lång kvällsmat, spela ett spel och läsa flera kapitel i boken.

Och även om hon förstår logiken är hon inte helt nöjd.

Och ja, då är jag inte heller helt nöjd. Det känns som om jag får mana på henne, och det gillar jag inte.

Omedvetet har jag nog känt mig lite dålig, faktiskt.

Vi pratade om det härom kvällen, jag och Markus.

Och när han i samtalet sa att jag är en bra mamma, att jag 'gör ett bra jobb'. Då började jag gråta. Helt oförberedd var jag. Nog vet jag det. Men det gick rakt in i mitt hjärta och betydde. Mycket.

Ibland tänker jag att mina känslor koppas ihop med att jag började jobba när Siri var nio, tio månader. Och som jag njöt av det. Egentid på luncherna, fokusera på texter. Sedan hade jag nog en hel del social tid att ta tillbaka, efter de ändå rätt ensamma månaderna i Umeå som föräldraledig. Inte så att det är något jag har haft dåligt samvete över. Inte alls. Men det är som att jag kopplar ihop känslorna, på något vis.

Men.

Jag vill jobba, och vara med Siri.

På samma sätt som Siri vill följa med vänner. Och vara med sin mamma.

Tur att vi vill vara med varandra, i slutändan.

Nu har hon precis vaknat. Hon sover oroligt ikväll. Täpp i näsan, och ont i nacken. Det gör mig lite vaksam och uppmärksam.

Dags att gå och hämta Alvedon.


tisdag, november 27, 2012

Snöflingor, flätor och layout

 
 
// Siri slår in paket inför badkalas.
 
// Måndagsfrisyr: Tre gånger fiskbensflätor ihopflätade till en.
 
// Söndagsfin med småflätor fram och lockar bak.
 
// Magasinet Hemma med Ernst. Schysst papper och snygg men ändå en stor besvikelse. "Artikeln är gjord i samarbete med Zeta." Och så vidare. Inspirationen försvinner när hela konceptet känns köpt och sponsrat. Svårt att veta vad som är annonser och vad som är redaktionell text. Nej, det går faktiskt bort för mig.
 
// Rättika, som snöflingor.
 
// Affischer från högskolan. Där var jag och föreläste om feature-redigering i går.
Kul att få inspiration från journaliststudenterna.

 

lördag, november 24, 2012

Familjemorgon


Bild från förra helgens lunch på Gästgivargatan under adventsmarknaden.

I morgon ska jag och en vän promenera till Stadshotellet och äta deras brunchbuffé. Sedan beger vi oss till grannstad för trevligt eftermiddagsfika. Så, i morgon blir en social dag.

Men just nu, stillhet.

Vi har haft en familjemorgon med utsövda kroppar och glada sinnen. Vi har spelat spel, pysslat och tagit en geocach på promenaden.

Siri har åkt på kalas och Markus tog precis bilen till jobbet. Så det är jag och Humlan kvar. Jag ska yoga i vårt uppvärmda sovrum, och Hemi, hon ska väl njuta av extravärmen.


fredag, november 23, 2012

Hemmaliv




I går morse fick jag väcka Siri. Vårt sovprojekt med "diket" fungerar utmärkt.

Jag tog med hennes morgonmål upp till sängen och medan hon mornade sig och åt så läste jag ett kapitel ur hennes. Mysig start på dagen med sovvarm kropp nära intill.

Sedan åkte jag hem efter arbetet med vissheten att min man lagat middag till oss. Och visst hade han det. Köttfärssås i paltgrytan (!). Så nu har vi köttfärssås till ett fotbollslag.


tisdag, november 20, 2012

Med delfinsång i hjärtat

Hur många britsar har jag legat på?

Hur mycket vågskalp och delfinljud på cd.

Lavalampor. 

Levande ljus.

Varma händer.

Jag är inte ironisk. Jag har tyckt om varenda sekund. Och jag har blivit otroligt hjälpt.

Men också, hur mycket pengar har jag lagt ner.

För att jag tror på att hjälpa kroppen vilja själv, istället för att manipulera.

Jag testar något nytt nu.

Det är dyrt. Det gräver djupa hål i plånboken.


Och någonstans känner jag, att detta är det sista jag gör, innan sjukvården åter blir ett alternativ.

Jag har väntat så länge. Jag har kämpat så länge. Och det gör så vansinnigt ont i mig.

Jag har inte råd mer, varken själsligen eller kostnadsmässigt.


Så är det. Och så ibland, tvivlet. Vad kämpar jag för?



Och snart skriver vi ett nytt år.


Flickor i sängar

 


Nu är vi snart mitt in i veckan, men helgen som var myste våra flickor i sängen. Efter att först ha väckt upp sina föräldrar och fått hjälp med allehanda morgonbestyr.
 
Sedan var det tydligen extra skönt att krypa upp i obäddade sängar igen.
 
Såklart.
 
Det var inte länge sedan Siri spenderade en heldag hos farmor med saffransbak och i söndags genomförde vi det traditionsenliga pepparkaksbaket med mormor och moster.
 
Men först en tur på den gammeldags kyrkmarknad som varje år hålls vid kyrkan i Öjebyn. Fint hantverk, facklor och människor som dricker kaffe i sina kyrkstugor. Mysigt.
 
Och så en god lunch på Gästgivargatan. Senare om kvällen, avslutningen på yinyoga-kursen. Och så var den helgen all. En fin sådan.
 
 

måndag, november 19, 2012

Med en fotomodell i släkten



Finaste, käraste svärfar modellar kläder i tidningen.
 
Han är en av de förunnade som bara blir tjusigare med åren!
 
 

fredag, november 16, 2012

3 x vardag




Bara för att det är fredag



 





Foto: Sanna Eriksson
 
Blekt höstigt. Lite skrynkligt, lager på lager.
 
Luciakänsla.
 
Långa ärmar och stora sjalen.
 
By Ti Mo gör min fredag.

torsdag, november 15, 2012

Snöflingor av pärlor




Jag har gjort två julreportage. Och planerat julinspiration till mina sidor på jobbet.
 
Så julen, eller advent, smyger sig på.
 
För några helger sedan pysslade jag och Siri vita snöstjärnor av plastpärlor.
Nu väntar vi bara på en Panduroleverans med fler vita pärlor, de få vi hade är härmed slut.

onsdag, november 14, 2012

Från Nynäshamn









Det har varit intrycksfulla dagar i Nynäshamn.

På Svenska Journalistförbundets Framtids- och avtalskongress.

Arbete i grupper, paneldebatt, anföranden.

Ett engagerande tal av TCO:s ordförande Eva Nordmark.

Tankar om framtiden, många tankar om framtiden. Långa dagar.

Och så prat med kollegor. Om villkor, om arbetssätt. Och om Mensa, tango, Luleå och en massa annat oväntat.

Och ett besök som stannar i hjärtat. Den turkiske journalisten Bariş Pehlivan har precis släppts efter ett 20 månader långt fängelsestraff.

I går berättade han om sin vardag. Om att bli stämplad som terrorist för att man bedriver journalistik. Sedan berättade hans fru Aysel Onur Pehlivan om sin vardag, sin kamp, sin ensamhet.

"Min man har suttit i ett litet fängelse. Under tiden har jag suttit i ett
stort, och det fängelset heter Turkiet".

På fredag ställs han inför rätta igen, eftersom han fortfarande är verksam som journalist och författare. Men att låta bli att återvända är inget alternativ. "Tills mina kollegor är fria kommer jag att vara i mitt hemland och kämpa för dem!".

Så. Det är en del att smälta. Men jag är hemma igen. Jag har pussat på mitt barn och min hund. Och nu väntar min säng.

måndag, november 12, 2012

Vid havet

Vid havet i går. Tidigt flyg till Stockholm i dag. Men jag tror att vi skall bo nära vatten här. Det känns bra. Och solen skiner.



söndag, november 11, 2012

Den här dagen för tio år sedan ...



... så föddes denna stjärna, vid namn Hemi.

Innerligt älskad.

Innerligt.

lördag, november 10, 2012

Myser gör man bäst i pepparkakskläder



Siri klev upp själv i morse och gjorde sig frukost, som hon intog framför Bolibompa. Jag steg upp vid åtta och gjorde henne sällskap.

Sedan bakade vi en lyxig sockerkaka med havregryn- smör- och kanelgömmor.

Och efter det.

Skogen.

Och en introduktion i geocaching, skattjakt på modernt vis. Superkul. Några timmar senare smakade köttfärslimpa med svampsås mycket gott.

Jag och Siri har tillbringat delar av eftermiddagen hos hennes morfar. Där fikade vi av sockerkakan, busade och åt  middag. Vi umgås ofta med våra nära om helgerna, är så mysigt att bli hembjuden till dem, speciellt när pappan i huset jobbar helg.

Siri har just rundat av sin dag och jag ska göra en kopp te och se Downton Abbey.

I morgon skall husets fröken umgås med sin farmor.

Jag tänker yoga, promenera längs havet och packa inför veckostarten i Stockholm.

fredag, november 09, 2012

En sista dag i Paris


Dagen efter fortsätter vi att följa i Sartre och Beauvoirs fotspår 
och äter frukost på Café de Flore.

Hit kom livskamraterna under andra världskriget och åren efter för att 
skriva, läsa tidningar eller diskutera.

I dag utgörs stamgästerna av förlags-, mode- och filmfolk. Bland annat har man 
en sandwich uppkallad efter modeskaparen Sonia Rykiel eftersom hon håller sina veckomöten på övervåningen.

Detta författarkafé ligger i Saint-Germain på vänster sidan om Seine 
och hör till ett av Paris mest legendariska kaféer.




Ljusa, lätta, sockersöta Sacré Coeur.

Tänk att det går ordningsvakter däri som har till jag att hyssja på människor.

"Schhh".

Av respekt.


Fina karusellen nedanför.


Beak boots från Stoorstålka i Paris.


Pizza på ekologiska Rose Bakery.



Istället för magnifika kyrkogården Cimetière du Père, där man lätt går vilse utan karta, och där storheter som Jim Morrison och Edith Piaf ligger begravda väljer vi att promenera förbi nöjesetablissemanget Moulin Rouge till kyrkogården i Montmartre.

”Om jag dör i Paris vill jag begravas på kyrkogården i Montmartre och ingen annan stans” ska den skarpt ironiske författaren Heinrich Heine ha skrivit i sitt testamente.
Men här var han inte ironisk. För hans sista vila är just här, på kyrkogården i Montmartre.




Här vilar också en mängd stora namn, men det är framför allt stämningen som är magisk. Som en bortglömd värd, under metallbron Caulaincourt – mitt i staden. Små familjetempel, södervittrade prydnader och mossa. Att besöka kyrkogårdar är ett fint sätt att uppleva ett lands vardagskultur.


Men trots att det är stilla och sömnigt begravs 500 personer här varje år.

Och ja, det var bilderna från Frankrike. I morgon ett långt reportage i tidningen. Och sedan får resan stanna kvar. I minnet. I bilderna.

I samtalen.

Promenad i Paris


Vår första dag i Paris promenerade vi till Nôtre Dame. Mörk och mäktig. 
Promenaden inuti gjorde stort intryck på mig.


Champagnelunch med ostron på La Coupole. Här brukade Jean-Paul Sartre 
och Simone de Beauvoir träffas varje morgon.

Andra berömda gäster är Hemingway, Chagall och Picasso.

Art déco-dekoren i brasseriet som ligger i Montparnasse är från 1927 och många konstnärer betalade notan genom att måla på pelare och väggar när de inte hade kontanter.

Här har Patti Smith spelat på terassen och vid bord 82 beställde François Mitterrand lammcurry som sin sista rätt på restaurangen – som tar 450 matgäster.


Jag skulle gärna resa tillbaka. Med kamera. Att fotografera vackra 
lyktstolpar skulle kunna fylla många minneskort.



Vi stannade till vid Paris enda träbro. Den går över Seine, nära Louvren,
och är känd från många modefotograferingar och filmer.


Många förälskade par låter gravera in sina initialer, för att låsa fast sin kärlek 
och låta den bli evig. Nyckeln kastar man i floden. 

Tydligen klipps alla lås bort en gång per år.


Av en händelse stannade vi vid Laudrée efter Champs Elysées. Det visade sig vara deras stora öppningsdag sedan en totalrenovering. Vi bläddrade i oknäckta menyer, beundrade deras fantasifulla bardel, tittade på klassiska macarons och drack ett glas rosé.

Fina toaletter hade de också.


Triumfbågen, såklart.


Och om kvällen, Eiffeltornet. Vi åt middag på 58 Tour Eiffel på första våningen.

Inte alls turistigt. Fint inrett, schysst stämning och med god mat.


Bland annat pilgrimsmussla med kardemumma- och morotsmarmelad.


Och sedan, gick vi över till Trocadero och såg tornet blinka vid tolvslaget.

Bättre än så kan man knappast avsluta en första dag i Paris.