Jag blundar och försöker finna kontakten med orden i bakhuvudet.
Siri har haft värk i sitt högra öra i natt.
En stund låg vi tillsammans i dubbelsängen, alla tre.
Hon i mitten, en förälder kurad vid henne, på varje sida. Och efter värkmedicin och vatten andades hennes pappa varmt och snällt i det onda. För att det var det enda som lindrade.
Jag tänker att det är kärlek. Både att bli ompysslad när man har ont, och att få pyssla om, den man älskar.
Och nu, nu sitter jag här på jobbet och skall finna en väg in i orden som behöver komma fram.
2 kommentarer:
Det gör ont i själen när de man älskar har ont. Framförallt när det är de små...
Lycka till med ordsökandet - jag har fått ner några på papper för en gång skull ;9
Visst är det så, i dag sa Siri att det var jobbigt att höra så dåligt (och det märks, bland annat på tv-volymen). "Jag får ju fråga 'va' hela tiden, jag hör så dåligt med örat som jag brukar försöka höra med i vanliga fall."
Jag fick mig en tankeställare.
Ordsökandet gick ganska bra denna gång. Fint att du fått ned på papper, jag skulle också behöva prioritera det. Snart. En annan dag.
Kram, fina.
Skicka en kommentar