* * *
Det är något med luften i gamla garage.
Stillastående.
Som att själva tiden har stannat upp. Sakerna kommer, stannar kvar. Någon gång är det något som rensas bort, sorteras upp, men annars är det ganska konstant. När jag var barn hade vi nytt garage. Kanske var jag inte där så långa stunder, men de stunderna jag var där har jag fina minnen av. Hur jag borrade i plankor, samlade upp träspånet, lockarna, och blandade med vatten till dockmat. Senare; pelarborrmaskin. Känslan av handtaget, motståndet när borr mötte trä. Som ett krasande, minnet av att ha kontroll över materialet.
Känslan av att det kan ha gått en minut eller en timme.
Som vuxen har jag också garage. Men ett gammalt ett. Visst ska vi en dag låta bygga ett nytt, med carport. Men sådana saker behöver inte hända nu för mig, där vilar jag i att vi har livet på oss {förhoppningsvis} att forma tillvaron som vi vill. Under tiden försöker jag tänka, att jag ska vara rädd om det jag har. Vårda och ta hand om. Nu är det inte jag som har gjort ordning i garaget. Men jag kan inte annat än att älska hur verktygen är upphängda.
Hammarlacken, de olika färgerna på väggarnas brädor.
Minnen av människor, innötta i hammarens handtag.
I skruvmejselns stjärnformade träffyta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar