* * *
Ja. Det är sådant man gör. Känner en sådan oändlig tacksamhet, över att få vara delaktig i just hennes liv.
Få känna själen flyga högt över vår cykeltur till stadskyrkan, känna hur den virvlar ner gladsnurrig runt de pampiga ljuskronorna i kyrkotaket och ner i bröstkorgen lagom till examenssångerna.
Jag har ett barn. Hon har gått ut första klass i dag. Min själ är som rumsvarmt smör och mjukglass samtidigt, så jag låter bilderna säga vad jag känner.
Och sammanfattar det med Siris egna ord vid sängdags: "Mamma den här dagen känns som en blomsteräng!".
När Siri inte fann någon klänning som kändes rätt, sydde jag helt enkelt om ett av mina linnen. Gjorde om till halterneck och sydde i en underklänning (en gammal Noa noa som jag klippte till) samt fixade med resår i ryggen.
Tre ur familjen, min syster, Siri och jag.
Älskade vän. Dig vill jag allt gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar