söndag, november 30, 2014

Första i advent



* * *
Tycker att kartongen med julsaker blir allt tommare år för år.

Nåja, några hyacinter och levande ljus och luggslitna pappstjärnor skapar fin adventsstämning. Och alla glödlampor fungerade sedan förra året, bara det är ju en bonus.

Vi har precis tagit ett första adventsfika i vardagsrummet.
Det första av fyra ljus brinner.
En brasa i kaminen, Sveriges radios bjällerklang-kanal och så tänker vi lite extra på farmor och längtar efter henne.


fredag, november 28, 2014

Glödlampor


* * *
Jag hade en del jag ville skriva om, men sista steget i jobbfredagen tog oändligt mycket längre tid än vad det brukar på grund av segt system.

Så jag nöjer mig med att sända en fredagshälsning. Ond rygg, men ett bra samtal på jobbet. Ett som jag visste att jag skulle ha, men inte haft någon brådska med. Nu är det samtalat och jag kan lämna. Bra.

Annars är jag smått besatt av att byta ut alla våra nakna glödlampor till de fina varianter som finns nu. Här hänger en ur en vintage-kollektion ovan kaminen och även om det inte syns så mycket på bilden är det en spiralformad glödtråd i.

Imorgon åker vi till Luleå och går på staden, jag, dotter, syster, mamma. Då ska jag komplettera min samling glödlampor med några med liten sockel, tänker jag.

Men nu, "Kändisbarnvakten" på tv.

onsdag, november 26, 2014

Skattkammarön



* * *
När jag tittar in i Siris rum får jag lite skattkammarkänsla. Som en omfamnande sagovärld med lampa som skänker spetsmönster till rummet.

Vi lade in en mustig matta, skön att sitta på, som vi lånat av hennes farmor och farfar.

Så kom skärmarna med fransar upp, som en dekoration i fönstret. De snurrar lite av elementvärmen. En glödlampa med fin tråd lyser upp dem underifrån om kvällarna.

Själv är jag sliten med dålig nacke i veckan. Men i grunden känns det bra. Har tackat ja till att lära upp mig i ny roll på jobbet, skall gå bredvid lite för att kunna göra kortare inhopp sedan. Och även om det inte är något jag drömt om så tycker jag om att våga tacka ja till något nytt.

Ungefär så är livet denna novemberonsdag. Två reportage gjorda, ett viktigt samtal vid läggdags med min dotter. Nackont och ny utmaning. Mer innehållslösa mitt-i-veckan-dagar kan man ha.


tisdag, november 25, 2014

Himlen på jorden


* * *
Den ser kanske inte mycket ut för världen. Den sedan-i-höstas-nya-sängen.

Men jag älskar den. Och den har förändrat mitt liv.

Jag behöver inte ställa väckaren på helgerna längre, utan kan sova till nio, halv tio och vakna utan att ha nackspärr eller en låsning.

Ändå var inte den förra sängen evinnerligt gammal. Strax under tio år, men med en hel familj inräknat en rätt stor hundflicka så hade den gjort sitt. Insåg jag efter en semester och en lånesäng i Stockholm i somras.


Den är mörkt grå, med sådan mogen sänggavel i samma nyans. Inget upphäftat renskinn eller någon gammal lastpall nu längre.

Pocketmadrass med fem zoner. Jag visste inte ens att sängar kan ha zoner, men de kan de och jag känner hur de avlastar både vid axel och höft.

Sänggaveln gick ju inte uppför trappen. Men som tur var hade vi inte byggt igen ett vägghål i trappan, så efter lite sågning av ny gavel och trixning med ett hörn in i isoleringen i väggen så kunde vi bygga ihop den uppe igen.

Så nu har vi en sänggavel som aldrig kommer att gå ner.

Och en frys i matkällaren som aldrig kommer upp.




Nu sover vi i dimgrå satinsängkläder med något blankare ränder.

Ett överkast från H&H home och kuddar jag sytt lägger vi på om dagarna.

Men nästa helg kanske flanellsängkläderna kommer fram.
Då är det ju ändå första advent.

måndag, november 24, 2014

Mat-tillbakablick och mat för barn


* * *
Lite mat som fastnat på bild från min styrke - och matsatsning.

Efter Nolia bakade jag ofta kanel- och russinbröd, inspirerad av ett jag smakade där. Gott, Siri gillade det också mycket.



Kaffe med skummad mjölk. Varje helg.


En massa olika proteinbollar. Med nötsmör, utan nötsmör. Med dadlar, utan dadlar. Ofta med havregryn och kakaonibs.



Ibland med kikärtor eller svarta bönor som bas.


Lax från igår. Vietnamesisk variant som är hyllad på jobbet. Man smälter socker med vatten och kokar till knäckliknande massa. Lägger i fisk, vitlök, chili, ingefära och annat gott. Serverar med salladslök, koriander och ris (fast vi tog broccoli). Men nja, för söt för min smak.

Kan tänka mig en variant utan karamellen.



Våfflor - eller gröt. Ungefär samma ingredienser, fast tillrett på annat sätt.


Först åt vi spenatsoppa med kokta ägghalvor. Sedan åt vi kebab med majs.

Tillslut blev det spenatsoppa med stekt rödlök, skivad kebab, tomat och halloumi.



Muggkaka på havregryn och honung toppad med kesella.


Mycket gott (enligt mig) som trillar mellan händerna. Tänker på en sak generellt om mat: Tycker det är svårt att bjuda barn på både mat och mellanmål.

Inget speciellt barn, ingen speciell händelse. Inte så mycket värdering, de kan ju äta sig mätta när de kommer hem.

Men maten vi serverar petar de i, smakar ofta inte alls.

Eller så gillar de inte vindruvor, eller så tycker de inte om den röda varianten. Eller så är clementin äckligt och så vidare. Vill inte automatiskt bjuda på bullar eller glass.

Egentligen spelar det ingen roll, som sagt, de kan äta när de kommer hem, men det är tråkigt att det är så svårt att hitta saker som jag vill servera (ja, så är det) och som barnen faktiskt äter.

söndag, november 23, 2014

Helgens helg





* * *
Nu är jag ju ledig, men det här har jag skrivit om på mina helgsidor:

Vaxad amaryllis. Utvalda knölar som är vaxade (sitter till och med en liten ställning i vaxet under så att de står rakt). All näring finns i knölen, så amaryllisen står länge utan vatten. Kul gå-bort-present kanske?

En sådan fin rumsgran skulle jag gärna ha hemma. Som en miniskog inne, troligtvis barrar den inte lika mycket som de vanliga man plockar in och sätter i vatten. Ett extra plus för att de bara växer två centimeter per år. Köper jag krukväxter vill jag helst att de liksom ska stanna i växten.

Och så har jag skrivit om skilsmässor. Två skolkuratorer som jobbar i barngrupper där deltagarna har separerade föräldrar och man pratar om det utifrån vissa teman har - utifrån sina erfarenheter där - gett tips till vuxna som är på väg, eller har separerat.

Jag tänker också att man som vuxen kan ta med sig en del tips på vägen i hur man pratar med andras barn. Småsaker som betyder.

Det har jag skrivit (och fotat) om till Helg. Och snart är det dags för nya idéer.


lördag, november 22, 2014

Minipärlor


* * *
Hon kommer inte att få paddnacke, vårt barn - men kanske pärlnacke.

Pärlorna är så små att hon bygger med pincett. Minioner, jultomtar och nu är en uggla i tillblivande.

Känns som ett lagom projekt att ro i hamn en lördag.

fredag, november 21, 2014

Mademoiselle Oiseau



* * *
Det blev en hemmadag. Tidigare i veckan nuddade jag nämligen vid tanken att Siri inte varit sjuk på hela terminen ...

Men sjukdomsbarnet i fråga var mer sjuk igår kväll, och betydligt piggare denna fredag. Hon har byggt pärlbrickor till och från i närmare fem timmar, medan jag har jobbat hemifrån.

Så har vi också börjat läsa "Boken om Mademoiselle Oiseau" av Andrea De La Barre De Nanteuil och Lovisa Burfitt.

Roliga och inspirerande illustrationer, naturligtvis, och en fantasifylld text att ordvända med. Härligt med en Parisisk excentrisk dam och lite magi.

Författarkvällen med Majgull Axelsson igår?

Jag hade nog förväntat mig något annat, inte för att det var dåligt på något sätt. Men kanske hade jag omedvetet för högt ställda förhoppningar när jag älskat "Aprilhäxan" och berörts otroligt av "Rosario är död" och "Jag heter inte Miriam".

Jag hade gärna hört mer om idéer, tankar bakom och om skrivprocessen. Istället blev det en initierad berättelse om boken i stora drag, fast den har ju jag - och säkert många andra i publiken - redan läst. Nåja, det gör ju aldrig ont att lyssna till förebilder även om jag velat ha något annat.

Men nu är det fredag kväll. Vi har kycklingburgare i magen och tv:n står på. Alldeles lagom skönt i fleece och en brasa i kaminen.

Och imorgon ska vi tydligen köpa mer vita pärlor, det ska byggas fler snöflingor.


torsdag, november 20, 2014

Enbensknäböjen och jag


* * *
Inne på sista veckan av min åtta veckor långa styrkeutmaning. Träningen i sig har inte varit några problem, snarare häftigt att faktiskt känna att jag utvecklas, blir starkare. Märker det när jag bär upp Siri efter att hon fått somna i soffan någon helgdag. Det är en fin och lite mäktig känsla.

Fixar utan problem enbensknäböjen som var helt omöjliga att göra i början. Att känna hur tekniken sitter bättre och bättre, förmågan att justera i övningarna för att få mer kontakt.

Det är snarare maten som har varit en utmaning, eller snarare känslorna kring maten. Att äta så mycket, att äta sig så mätt. Det har jag generellt inte gjort på många år, eftersom jag inte tycker om känslan av att vara övermätt.

Men nu har jag verkligen ätit mig m-ä-t-t, många gånger per dag och det är ovant. Delvis har jag också gillat det och det ska bli intressant att se hur det känns nu när jag ska dra ner på kaloriantalet igen. Inte speciellt mycket, jag kommer fortfarande att äta betydligt mer nästa vecka än jag gjorde innan jag påbörjade utmaningen, men jag kommer inte att ligga på överskott som nu.

Ytterligare en sak jag reflekterar över är alkoholen. Jag tycker verkligen om att sitta på en bar eller restaurang med en vän och ett glas vin. Hemma dricker jag otroligt sällan, det är om vi har middagsgäster, sällan annars. Och jag märker mer och mer - har säkert med åldern att göra också - att jag mår så dåligt på alkohol. Ju renare jag äter (utan att alls vara extrem, jag äter gärna lördagsgodis till exempel) desto sämre mår jag.

Förra fredagen drack jag inte fullt två glas vin under fyra timmars after work-häng och dagen efter är det som om mina mättnadssignaler blir helt tokiga. Jag blir galet hungrig på ett fingerknäpp, hela tiden. Gillar inte känslan av dåsig oskärpa.

Så upptäcktsfärden går vidare. Styrkeutmaningen rullar in i nästa fas och jag hänger med och lär.

Ikväll träffar jag några vänner och lyssnar till författarföreläsning med Majgull Axelsson. Det ser jag verkligen fram emot.

(Fast lite sjukdom här hemma kom emellan, så när jag publicerar det här jag kommit hem från Kafé och Läs med Majgull Axelsson. Mer om det imorgon.)



onsdag, november 19, 2014

Recept på adventsgröten


* * *
På önskemål kommer grötreceptet här.

Jag har inte funnit på det själv, utan inspirerades av en Instagrambild.

100 g färsk blomkål
30 g havregryn (knappt en deciliter)
lite vaniljpulver
1 tsk stevia eller honung
lite saffran
osvavlade russin
1,5 dl valfri mjölk
2 äggvitor

1. Börja med att mixa blomkålen i en matberedare, så att du får "blomkålsmjöl".

2. Blanda blomkålsmjölet med havregryn, vaniljpulver, stevia, saffran, russin och mjölk. Låt puttra några minuter. 

3. Tillsätt äggvitorna under omrörning och låt puttra ytterligare tre till fyra minuter.

Som topping mixade jag lika delar keso och kesella tillsammans med kanel, stevia och vaniljpulver och serverade tillsammans med clementin och mer kanel på toppen.


tisdag, november 18, 2014

En blixt, och sedan hem


* * *

Längst ner på min gata och jag cyklar och jag ser ett starkare ljussken.

En stjärna som faller?

Jag håller andan och skyndar att önska. Blundar hårt.

En blixt mellan revbenen.

När jag trampar vidare mot mitt hem,
förvånas jag
och oförvånas jag
över vad jag önskat,

instinktivt. 

Kraften.




Det var kanske naivt, kan jag känna i efterhand.
Att tro att jag skulle få ett svart-på-vitt-besked. Att jag skulle få ett slut, att jag skulle få sörja ordentligt för att gå vidare. 

Men jag vajar vidare i mitt-emellan-land.
För det allra mesta går det bra. Jag väljer att skapa mitt fina liv varje dag.
Ändå kan kraften i min önskan ta andan ur mig.

Speciellt när jag inte är beredd.




En gång sa en vän till mig att hon sparade alla mina föräldrakrönikor, klippte ur dem och la i låda.

Men hon kunde inte förmå sig läsa dem, det gjorde för ont.

Jag tänker ofta på det. Smärtan, kärlekshandlingen.

I dag följer jag en bloggare jag bara känner via just hennes ord och bilder på nätet.

Efter flera missfall är hon nu gravid. Och det går ett il av ondhet inom mig varje gång jag ser och läser.

Inte så att jag inte klarar av det. Inte så att jag missunnar.
Men ett il för mig.

För mig som inte verkar bli mamma mer.


måndag, november 17, 2014

En stund jag gör till min



* * *
När jag inte längre behövde åka hem för att se till vår sammetsögda hund på lunchen tänkte jag göra om mina dagsrutiner.
Ta med en rest, stanna på jobbet. Kanske ta en promenad istället.

Men jag har kommit underfund med att jag behöver stillheten. Den bleka tystnaden hemma. Jag och elementet i köket som knäpper lite. Tankarna som hinner ifatt, som en meditation vid köksbordet.

Kokar en skål med adventsgröt av havregryn, rå blomkål, saffran, russin och äggvita. Äter med kesella och clementin och pudrar över massor av kanel.

En liten stund av ensamhet, som jag värdesätter.
Och har behov av.


söndag, november 16, 2014

Explodera


* * *
Skriver om filmen "Förr eller senare exploderar jag" i tidningen. När jag såg bioreklam för den tänkte jag att jag aldrig i livet skulle se den. Men sett den har jag, och den berörde mig sådär innerligt.

Skriver också om skägg på olika sätt. Historia, kultur, att skägget verkar vara en slags frizon för att både känna på och kommentera hur man vill. Ett jätteroligt jobb att göra.

I morgon lever jag mig in i nästa ämne som handlar om något helt annat.

Mellan film och skägg och nästa reportage har jag haft en helg med bio (fast filmen slutade fungera tio minuter innan slutet), vegetarisk favoritgryta, sovmorgnar, träning i gymmet på jobbet där Siri följde med och där vi avrundade med varm choklad och pingis. Jag har testat spel inför årliga speltestet i tidningen med god hjälp av familj och farfar, som varit här på middag.

Jag har också gungat framför brasan i vår hängstol med en hälsa-på-hund i famnen.

En finhelg, som gör mig varm i magen.

Nu återstår te och tv-timme innan bok och säng.

Och det är vitt ute. Vitt och fint.



lördag, november 15, 2014

Julmusik och snö




* * *
Hemmamorgon med det här.

Kaffe, Weeping willows julskiva, vithet utanför.

I går after work med två goda vänner. Ett glas rött under kristallkronorna och några timmars samtal innan jag cyklade hem genom stilla snöfall. Det var en fin kväll, ett skönt avslut på en känslomässig dag. Vet inte om det var mycket som kom ikapp, eller vad som hände, men det överraskade mig och kändes ... sådär. Ibland kan det var så också.

Nu är Siri ute och leker i snön med grannflickan, jag tankar in bilder och tänker på ett syprojekt. Och så helgens begivenhet med bio och godis.

Helg och landa i familjens mjuka famn. Kanske precis vad som behövs.