söndag, mars 13, 2016

I efterhand


* * *
I tisdags skulle jag skriva om internationella kvinnodagen. Men jag tappade bort det bland skjutsning och hämtning till balettklass, två stora snöras från garagetaket med skottning som följd och en valp som kräktes genom kvällen. Så planerna blev något annorlunda. Nåja, det är småsaker i det stora hela.

Jag skrev om det i tidningen också, på temat internationella kvinnodagen - träningsfeminism. Men av någon anledning var bara halva texten med.

Lite så här var det:

Träningsfeminism

Det är årets personliga tränare Lovisa ”Lofsan” Sandström som placerat begreppet i mitt medvetande. Eftersom fysisk rörelse ligger i mitt hjärta tar jag till mig, och för mig blir strukturen tydlig när jag tänker på hur det sett ut på anläggningar alla år jag tränat. Hur männen bygger muskler, lyfter tyngre, skriker ut över lokalen. Hur kvinnorna springer på crosstrainers, gympar med gummiband och andas genom pilates. Kort sagt. Män har tränat för att bli större, kvinnor för att bli mindre.

”Hon har fått så mycket muskler, det är inte kvinnligt!” 
Jag har hört det uttalandet mer än en gång.

Lovisa Sandström beskriver träningsfeminism som att kliva ur ett normativt system där män förväntas träna på ett sätt och kvinnor på ett annat. Inte för att de vill eller behöver det, utan för att de förväntas göra det utifrån sitt kön. Hon menar att det här med att män ska träna för att bli större och kvinnor för att bli mindre är förlegat. Hon vill i stället lyfta fram individens glöd och engagemang till träning.

Det finns många arenor att jobba med feministiska initiativ på.
Lovisa fokuserar på träningen och det är i sådana mikrovärldar de stora strukturerna blir som mest tydliga.
Det kan verka enkelt, men när jag styrketränade tungt och kände att låren svällde och ryggmusklerna fick kontur var det inte helt enkelt. Både byxorna och medvetandet spände och utmanade mig mentalt. Att bli starkare är inte bara lätt. Det är också en resa i sig själv.

Jag avslutar med ett av hennes citat:
”Klarar man 100 kilo i marklyft är det svårt att rucka på en när man går till jobbet”.

- - -
Min träningsvecka då: I veckan har jag bytt träningspass med en kompis. Jag fick ett styrkepass med fokus på rygg och han ett av mina intervallpass med lite längre intervallblock. Det var en rolig idé och väldigt lärorikt för mig med saker att verkligen reflektera kring. Kring att våga få kontakt med muskler och värk kontra träningsvärk.

I dag har jag sprungit långpass ute. Jag hade längtat, när vi var ute på isen på förmiddagen sken solen. Men när jag sprang iväg hade det mulnat på. Och barmarken, som vi inte hade förra helgen, var rätt halkig så jag fick springa med försiktiga steg. Det blev två timmar, men jag kände mig tröttonti:g i kroppen efteråt och har en ganska stor självförtroendesvacka kring min löpning ikväll.

Så lägger jag denna träningsvecka till handlingen.

I morgon börjar en ny.


Inga kommentarer: