söndag, maj 15, 2016

Första i linne


* * *
Jag har sprungit två löpbandspass i veckan.

Ett snabbt, kort och ett med längre intervaller. Det senare var veckans längsta pass.

I dag var det dags för "långpass". Men det var enbart på en timme.

Efter en lång dag i solen knöt jag på mig springskorna och sprang ut för en timme med mig själv.

För första gången detta år kunde jag springa barärmad. Vilken frihetskänsla!

Och det var en sådan kick. Först kändes benen tunga, men så snart jag kom in i skogen flög jag fram. Jag kände mig så lycklig för skogen, för benen, för kvällssolen och försommaren.

En timme. Ouppvärmd från dörren, upp på Grisberget och den tuffa femkilometersslingan. Jag klämde även in en sväng i hästskobacken för att se vad kroppen gjorde med mjölksyran. Sedan vidare efter gångvägar. Efter mina sextio fria och lyckliga minuter visade Runkeeper-appen på fin tid.

Räknar jag om till vad jag springer milen på, gör jag den på 55 minuter. Inklusive uppvärmning och tuffa, sugande backar. Jag känner mig väldigt glad, för mig själv.

När jag kom hem tittade Siri konstigt på mig. I ett öga hade jag en död liten insekt och ur en näsborre hade jag snytit blod. Inte så tjusig, med andra ord.

Vet inte om jag känner av lite allergi, för jag har varit så täpp i näsan och irriterad i slemhinnorna.

Nåja. Lyckan kom inte med min mil-tid. Lyckan kom för att jag fick springa i skogen, med försommarsol mellan träden. För att jag kunde flyga nerför backarna i linne och för att jag i stunden kände mig så oändigt rik, fri och tacksam.

För mig själv. 

För allt runtomkring.



2 kommentarer:

Hanna L sa...

Underbart! Känslan av att könna sig stark å fri är obetalbar- behåll den inför maran!! Ser fram emot att köra nåt varv på Grisberget i sommar, den är en finfin slinga! Om/när du kommer ner till Sthlm och vill springa kan jag visa dig runt i mitt favvoterrängspår en bit utanför stan- men det tar vi i höst! Pöss

Mari sa...

Ja när man får uppleva den känslan då och då är det fantastiskt och liksom direkt värt alla de där andra inte så fantastiska löppassen :) Grisan är bra, framför allt skönt att springa på mjukare underlag. Och ja, klart vi ska springa ihop i Stockholm också. Jag längtar redan! Puss.