söndag, juli 30, 2017

Just nu-träning


* * *
Ger mig ut och springer i sommarvärmen. Stekande hett ena stunden och 
svalkande skönt i andra. Tänker mig göra milen under femtiofem minuter, men 
springer på från ouppvärmd och stannar för att prata med min dotter i telefon, 
så jag fixar det inte. Därför är jag lite sur på bilden.

Men sedan tänker jag om. Joggar ytterligare fem kilometer genom min 
hemstad på festivalhumör och blir glad av människor och förfester och musik.


När vi hemmatränar och stretchar hemma, går det inte ett tillfälle utan att vi får 
sällskap på yogamattorna. Det finns liksom en fyrbenting som alltid ska vara nära.

Hon kallar sin position för vilande hunden.

Hon utför den mästerligt, det får jag ge henne.


Födelsedagspussar


* * *
I dag fyller han år, min bästa vän och livskamrat.

Vi har firat med ett litet paket, önsketårta och familjefika. 

Och Leslie är generös med närheten, den bästa gåvan av alla.


fredag, juli 28, 2017

Fint till små



* * *
Det finns leksaker, och så finns det leksaker.

Sådana som värmer hjärtat och som man vet
att barnen älskar och verkligen leker med.

Att gå in i en Krabat-butik är en njutning för sinnena.

Där finns så mycket jag själv vill ha.
Mjukisdjuren, de små serviserna att servera te ur.
Trätårtan med kardborre som man kan skära bitar av. En sådan
hade Siri som liten, oj vad det har serverats tårta i vårt hus!

Papphusen som man själv viker ihop och färglägger. Dockhusen i trä.
Det tar liksom aldrig slut på finheter. 

Nostalgi, traditionell lek, miljötänk och giftfritt är fina värdeord.

Surfa in på Krabats hemsida [länk] och dröm dig i väg.

Själv är jag glad att jag har barn i min närhet att ge gåvor till.



Festival


* * *
Jag och mina flickor strosar in till stan i värmen. Vilken lyx att kunna gå i shorts 
och linne. Leslie får dricka vatten och Siri köper en glass. Jag med en latte i 
handen. Så sitter vi i skuggan och tittar på människor och njuter. Jag tycker om 
när stan lever upp.

I kväll cyklar vi in och äter burgare och sötpotatispommes, strosar bland 
marknadsstånden. Åker någon karusell och spelar på något lotteri. Plockar 
hem ännu ett mjukisdjur.

Jag tycker om de kvällarna, när vi är känslan av en familj, en enhet, 
tillsammans bland många andra.


torsdag, juli 27, 2017

4 från onsdagen


* * *
Lägger spår för Leslie i skogen. Hon tar 45-gradersvinklarna utan att tveka. 
Fotar saker jag tycker om, kör vår stora Cheva till stormarknaden och 
handlar massor med mat. Cyklar till stan i kvällssol och dricker drinkar med 
en kompis. Vi strosar genom festivalstad innan vi trampar hem innan midnatt.

Hinner också springa tröskelintervaller och fundera på nästa träningsmål.

En bättre onsdag, i sol, helt enkelt.


onsdag, juli 26, 2017

Andras ord






* * *
En stilla stund i kökssoffan. 

Bläddrar i tidningar, fångar upp ord. Läser en krönika i DN av 
Niklas Wahllöf. Han skriver om begravningen av Michael Nyqvist 
och texten börjar så här:

- - - - - - - -

"Det är en julifredag då Stockholm visar upp sig 
i sitt vänligaste leende. En blå himmel med dunbolster 
som erbjuder skuggans skydd. Varmt men inte hett, 
grönt men inte överblommat. Och så det där mjuka 
ljuset, det som är så speciellt när sommaren liksom 
har stannat till, står i mitten, som varken är vasst 
eller beslöjat. Nu väller det in genom Katarina 
kyrkas höga spröjsade fönster, och flyter nästan ända 
fram till den svarta kistan på golvet framför altaret.

Det är dag att ta ett sista farväl av Michael Nyqvist."

- - - - - - - -

Samtidigt som det är så sorligt det kan vara, 
är det en otroligt vacker text.

Livet får stanna upp för en stund. Kökssoffan, blicken ut genom 
pardörrens fönsterglas. En sommarbukett på bordet utanför. En skarp sol. 
En stund av stillhet.


Välja vad man ser





* * *
Ganska ofta handlar livet om att kisa. 
Att välja vad man ger näring och uppmärksamhet.

När Siri var liten längtade jag efter att röra på mig, men var ensam hemma 
om kvällarna. Markus bodde en period i Umeå för att göra klart skolan, men 
även om han varit hemma skulle jag nog inte ha nämnts åka iväg. Jag ville 
finnas nära och löste min önskan genom att yoga framför tv:n. En yoga-dvd 
och en utrullad matta. Kanske var det då min grundläggande kärlek till både 
yogan och den okomplicerade hemmaträningen slog rot.

Jag tänker att jag ska ta mig ut på någon yogaklass i sommar eller höst, 
men min grund ligger hemma. Tjugo minuter här, ett önskemål om en timme 
där. Och när jag rör mig i takt med andningen hemma handlar det delvis 
om att kisa. Att välja bort blicken mot en sladd, en dammtuss eller ett 
smutsigt golv.

Det handlar om att välja de levande ljusen, 
doftslingan från ljuset med sandelträtoner.

Det handlar om att lyssna på andetag, inte rösterna utanför 
eller en hund som smågnäller och gärna vill pussas.

Det handlar om att välja, där på mattan. 
Och att göra det med ett leende i mungipan.


tisdag, juli 25, 2017

Lunch på Pensionatet



* * *
Väckaren ringer sju. När en jobbar och en är ledig är det enklast att 
någorlunda synka tiderna, så vi äter middag tillsammans och går och lägger 
oss samtidigt. Därmed kliver vi som är hemma upp vid sjusnåret.

Jag vaknar och tänker att det är första gången på flera, flera månader 
som jag sovit gott. Som jag inte vaknat av värk eller bortdomnade armar 
eller med en längtan efter att natten ska vara över.

Det är gråväder ute, men varmt, upptäcker jag och mina flickor 
när vi går på förmiddagspromenad genom en stad som festivalförbereder sig. 
Träffar en av mina äldsta vänner när vi stannar till vid torget för att Leslie ska få 
dricka i en fontän. Vi har redan bestämt träff lite senare, jag och Hanna, men 
gör sällskap redan nu. Promenerar hem och lämnar hunden och sedan 
vidare mot Pensionatet på Norrmalm.

Vi pratar om det, att Hannas äldsta nästan är i den ålder 
som vi var när vi lärde känna varandra en gång i tiden.

Vi sitter i skuggan och äter vegetarisk taco. Låter samtalet vindla. Siri flyttar över 
till en nätt rottingsoffa och försjunker i en bok medan jag och Hanna pratar 
vidare. Vi tar en kaffe också, innan våra vägar skiljs åt för den här gången.

Så blir det eftermiddag med kalas, och handling 
och matlagning i skuggan av värmen.

Men våra fina timmar med Hanna, 
de bär jag med mig genom dagen.


Passivhus i Skåne



* * *
I vår familj pratar vi ofta om att bo.

Hur vi bor, och vart vi väljer att bo.
Det är en viktig fråga. Vi väljer mycket tid
hemma, tillsammans.

Möjligtvis flyttar vi om det behövs, när Siri blir äldre och kanske
vill dansa vidare på skola som inte finns här.

Skulle jag bo på annan plats i vårt land och fick välja fritt skulle
det bli Skåne, för säsongerna och växtligheten. Det är lite som att
vara i Provence. Fast i Sverige.

Leker att jag bor i Blossalyckans passivhus i skånska Arild.
Och Arild, förresten. Hur fint?
Österlen och Höganäs nära. Vilken lycka.

Om jag skulle välja bort vårt trettiotalshus med skeva väggar och
slitna golv skulle jag kunna se mig själv i något av dessa hus nära havet.

Så, ett litet tips bara. Kika in på Blossalyckan som jag
skriver inlägget med och designa ditt eget hus på några minuter.

Känner havsluft och en känsla av nystart 
för en liten stund.


måndag, juli 24, 2017

Leslie the bassetgirl




* * *
Jag har hela tiden sagt senare. Och nu är det tydligen dags för senare.
Efter önskemål från familjens storasyster har Leslie äntligen blivit med eget 
Instagram. Leslie the bassetgirl, heter hon när hon på egen tass ska 
rapportera om sitt liv.

Leslies konto blir bildskapande och engelskaträning i ett. 
Och ett roligt tillsammansprojekt. Så får vi se, vilken sociala medier-
person Leslie kommer att utveckla med tiden.



Semesterns första dag


* * *
Det blev semester och det blev sol. Jag och mina flickor tog en 
långpromenad längs vattnet och genom staden om morgonen. 
Så har vi tränat och druckit kaffe med mormor. Siri har lagat 
lunch till oss och jag har varit och behandlat ryggen. Efter en sväng 
på biblioteket och matlagning är jag nu sliten. Så där när spänningarna 
som hållt en uppe börjar släppa och kvar blir känslan av en blöt pöl. 

Men det är bra. Blöt pöl är bra, när allt tidigare varit krampat.

Så tankarna har stillnat. Kvar finns en tyngd i kroppen 
och en förhoppningslängtan om att få sova gott i natt.


söndag, juli 23, 2017

Min tur att laga mat


* * *
Nu är det dags för  mig att ta över mat-stafettpinnen hemma. När jag tänker 
efter har jag inte lagat en middag på fyra veckor. Inte en enda!

Eftersom Markus alltid är  hemma innan mig till vardags är det också 
han som lagar mat. Och så har han haft semester och jag har fått 
komma hem till dukat bord.

Men nu är det min tur, och att laga mat utan stress tycker jag om. Så jag 
klurar på goda vardagsrecept som också blir bra lunchlådor. Fyller ytterligare 
en diskmaskin och tänker att det blir mycket disk när alla är hemma 
och äter alla måltider hemma.

Den här snabba mobilbilden tog jag vid lunch. Vi hade kvar 
kebab från pizzorna i går, så Markus stekte det med halloumi. Plus
 bbq-sås, stekta ägg och smältost. Alltså, sådär lite fettigt och krämigt 
och slubbigt. Och gott!


lördag, juli 22, 2017

Bildpoesi





* * *
Det är lördag om kvällen, jag lyssnar på Lana Del Rey och ska 
snart läsa något kapitel för Siri ur vår kvällsbok. Jag har slumrat 
några minuter i soffan. Trött, så trött i dag och känslorna utanpå huden. 
Som om jag nu kan låta senaste tidens arbete och ansvar komma ikapp.

Vi har ändå haft en fin dag. Vi har långpromenerat tillsammans hela familjen, 
och så har jag läst i min egen bok. Vi har gått en sväng på stan för 
att göra några ärenden och handla till middagen. Så tränade vi och yogade 
i trädgården innan vi åt hemgjord snabbpizza.

Innan jag somnade till i soffan såg vi näst sista avsnittet av serien 
"Anne with an E" på Netflix. Och jag bara älskar introt (länk om du inte sett). 
Det är så oändligt poetiskt och välgörande för själen. Läser lite om 
konstnären bakom bilderna, Brad Kunkle, och hur de gjort sekvensen. 
Så många små detaljer och invävda budskap. Det pratade konstnären 
Tove Frank också om, när jag intervjuade henne tidigare i våras.

Men nu, nu är det kväll. Vi går och lägger oss med poetiska 
bilder på näthinnan, guldig kvällssol mot trädtopparna 
och sömniga kroppar.




fredag, juli 21, 2017

Mina tre


* * *
Nu är det helg. Och semester. 
Och jag har fått komma hem till de 
jag älskar allra allra mest.

Fler ord än så behövs inte denna fredagskväll.


Bastudrömmer




* * *
Låt oss prata om värme.
Det kan behövas denna hutterkyliga sommar 
~ och därför 

passar jag på att skriva detta inlägg tillsammans med Rubinpool. 

Bastu är bland det bästa jag vet. Att sätta sig en stund i
värmen efter ett hårt träningspass och känna
musklerna slappna av. Himmelrike.

En period när jag och syster tränade på anläggning
bastade vi alltid efteråt. En gång hade hon med färsk,
uppskuren ananas som vi åt där i värmen. Himmelrike, igen.

På min möhippa badade vi också bastu och spa-bad.
De som känner mig vet hur mycket jag älskar jag det.

Åh!

Flera gånger om har jag kikat på att klämma in
en liten bastu hemma. I tvättstugan kanske? Det finns små
fina minivarianter som tar förvånansvärt liten plats.

Den här snyggingen på bilderna är lite större, heter Rowen
och kommer från Rubinpool [länk]. 

Kanadenisk hemlock och infraröd värme. Ja, tack.

Tydligen svettas man flera gånger mer intensivt
i en infrabastu vilket beror på att infra-strålarna tränger
sig djupare in i kroppen och värmer upp kroppen inifrån.

Ja, tack!

Värme och njutning bakom en dörr
här hemma. Det skulle vara rätt underbart.


onsdag, juli 19, 2017

Vildvuxet


* * *
Blandar fullt nyhetschefsfokus på jobbet
med väldigt dålig rygg och lyxen att få komma hem
till en ledig familj.

Är rätt snabb på att växla i sinnet, från jobb till familj.
Tänder ljus och yogar. Strosar till affären
med mina kära och köper en bit jordnötschoklad.

Ser en ny tv-serie med min man, läser ett gäng
sidor i min bok innan jag somnar.

Stannar till på en kvällspromenad. En fin stenmur med
mossbeläggning och lite vildvuxna blommor
som strävar utåt, uppåt, i hålrummen.

Så är livet, just nu.

Lite vildvuxet och lite hålrum.

Och snart, snart.

~ ledighet ~