fredag, maj 25, 2018

I Stockholm


* * *
Senaste dagarna har jag spenderat i ett sommar-
varmt Stockholm. Jag har nämligen följt med som klass-
mamma när Siris dansklass reste på studiebesök.

1.
Klassen på väg mot en guidad visning på Operan.
Vi hade turen att få se Kungliga Balettens manliga dansare
träna för en utländsk koreograf. Som på film, fast i verkligheten.

2.
Vackra kristallkronor i Guldfoajén. Siri tyckte
att rummet påminde lite om delar av Versailles.

3. 
Häftigt att få stå på Operans lutande scen.

4. 
Och att få kika in i rummet (hela golvet är
en lång hiss) där alla målade kulisser förvaras.

5.
Fotat från orkesterdiket. Senare på kvällen satt
vi på andra parkett och såg baletten Törnrosa.

6. 
Caesarlunch på Dansmuseets bistro
Rolf De Maré. Supergod mat.

7. 
Fotar en som fotar grönskan utanför
fina Zinkensdamm vandrarhem.

8.
Lite vila på rummet.

9.
Sista dagen tillbringade vi på Kungliga
Svenska Balettskolan och såg elever från
fjärde klass till gymnasiet dansa.

- - - -

Ja, och sedan var det dags att åka hem.
Vilka dagar, fantastiskt att få vara med härliga,
fina gäng och få uppleva allt med dem.


söndag, maj 20, 2018

Kroppsliga projekt


* * *
Det var ett tag sedan jag skrev om alla mina små
och större projekt kring kroppen och hälsan.

Har checkat av tredje veckan på mitt maratonprogram och
det flyter på helt enligt plan. Upplägget denna gång är ganska
annorlunda och det känns som om kroppen svarar bra.

På mitt intervallpass sprang jag till Avicii och det kändes nästan
högtidligt. Blev så otroligt illa berörd av dokumentären om honom.


Sedan sysslar jag med två miniprojekt: Att hänga och att sitta i squat.

Det första handlar om att jag upptäckte hur svag jag är i
"hängmusklerna", något som många blir efter år av kontorsarbete.
Som barn har vi mycket mer styrka här. Utmaningen jag har läst om
går ut på att hänga sju minuter om dagen (man kan såklart dela upp
det som man vill) men det är fortfarande lite för mycket för mig.
Hänger i alla fall efter varje träningspass och märker hur
snabbt det går att bli starkare.

Och hur mycket bättre kontakt jag får i baksida rygg.

Fortsätter också med att sitta på huk, squatta, varje dag.
Ger bra rörlighet och jag strävar efter att kunna sitta en halvtimme
och att det ska kännas som en viloposition. Har gjort stor skillnad
när jag kör benböj i gymmet också.


Och till sist min posturala träning, som jag började med
tidigt
i våras. Jag är nu inne på mitt tredje träningsprogram
och ska gå 
en gång till innan sommaren. Det är det enskilt bästa
jag har gjort för 
min kropp och det ger en sådan härlig känsla av
tilltro, att känna att man 
kan vara med och bidra till att läka sin
kropp inifrån. Jag känner mig inte 
lika sned, har inte alls lika ont
och känner att det här var pusselbiten 
jag saknade.

Ibland blir jag frustrerad över hur enkla övningarna är, att jag
inte behöver kämpa, slita eller ta i, utan snarare fokusera
på små minidetaljer. Det är så häftigt, och dessutom har det gett
stora resultat på kort tid. Overkligt. Och fantastiskt.

Ja, så där är jag. Med löpning, postural träning
och två miniutmaningar i vardagen.

Allt tillsammans, gör de mig gladare, helare och friskare.


lördag, maj 19, 2018

Drömma mig hit



* * *
 För inte så länge sedan såg jag och min dotter 
en You tube-film om att bo över på spa en helg.
Det var härligt och lyxigt att titta på och vi blev
väldigt sugna och drömmiga båda två.

Därför passar det bra att drömma sig iväg
till Körunda, rakt fram och två högersvängar
från Stockholm, som jag skriver inlägget med.

Jag skulle gärna boka en långweekend här. Vandra
i den naturfina omgivningen och äta gott. Sitta med
ett glas bubbel i relaxen. Ta ett dopp från bastuflotten.

Eller åka på träningshelg och yoga på trädäcket med
glittrande vatten framför. Springa på terrängslingan utanför.
Vila på hotellrummet, läsa och äta gott till middag.

Förutom mina favoriter ovan, finns här

Man kan till och med fira midsommar här. 
Jag skulle kunna tänka mig det, när allas barn är utflugna, 
att man istället för att fira hemma åker någonstans 
tillsammans. Drömmar för framtiden.

Samma sak med jul, det skulle vara mysigt att fira 
på ett lantligt hotell någon gång. Häst och släde, 
flammande eldar, tid för träning och långt bad innan 
middagen. Fokus på tillsammanstid mest av allt.

Hur som helst. Jag gillar tanken med att allt
finns 
i samma hus, naturskönt och stilla.

Det ger verkligen tid för återhämtning.


fredag, maj 18, 2018

Solig familjepromenad



* * *
Det märks att det närmar sig slutet av vårterminen.
Nyss hade Siri avslutningskonsert med sin kör och i kväll
ska vi se Dansa-gymnasiets slutföreställning. Och om inte
så länge är det dags för Siri och hennes klasskamrater att
dansa på balettskolans vårföreställning.

Men lediga kvällar kan det se ut såhär.
Familjepromenad på både hjul, tassar och fötter.

Och Leslie, hon springer som en ... demon.


torsdag, maj 17, 2018

Trädgårdsliv


* * *
I söndags hade vi stora trädgårdsdagen.

Kratta löv, rensa ogräs, plantera.


Vildhallonen är glada.


När jag tog upp kameran ångrade jag mig.
Det såg liksom så stökigt och hejsan svejsan ut.

Men sedan tänkte jag om. Ambitionsnivån just nu ligger
där jag orkar. Och själv gillar jag mer hippieträdgårdar med skeva
krukor än perfektionism. Det fritänkande fångar mitt hjärta.


Siri var peppad på att plantera. Hon har 
odlat upp majs inne under våren.


Så stor nu, att hon kan ha mina trädgårdshandskar.


Snälla farmor var generös, som vanligt.


I år tar vi bort sandlådan till förmån för potatis-pallkrage.
Med åren har pallkragarna kommit att stå lite skevt,
men de fyller sin funktion i alla fall.


Och sedan var hunden borta (fast hon var kopplad i lina).
Det visade sig att hon uppskattade skuggan inomhus.


onsdag, maj 16, 2018

Fyra från helgen + bästa rabarberreceptet


* * *
I lördags hade vi middagsbjudning.

Öppna fönster gav förnimmelse av sommar.


Siri klippte in några kvistar från rönnbärsträd och häggmispel.

Vi hade lite knytkalas och åt fröknäcke med het
kräftröra till förrätt, till varmrätt premiärgrillade vi älgfärs-
burgare som vi åt med majjo, bbqsås och cole slaw.
Till sist blev det paj på trädgårdens rabarber.


Innan dess hade jag varit ute och låtit benen jobba
i sexton kilometer. Konstig känsla att springa i shorts
och linne, då en del av sträckan gick på snö.

Det var härligt i alla fall. Beräknade lite fel, så jag var en bit
hemifrån när jag var klar. Markus hämtade mig med mer vatten,
känns nästan som jag behöver kunna ha med mig mer ut.

Körde med dubbla midjebälten. Ett för vatten och ett
för telefonen. Funkade rätt bra, men har varit öm på ryggen.
Kanske från vattenflaskorna?


Om söndagen arbetade vi i trädgården nästan hela dagen.
Vi pausade med rester på rabarberpajen. Det är en av de bästa
jag gjort, knäckig och krämig. Modifierade det här Ica-receptet.

- - - - - -

Knäckig rabarberpaj med ingefära

Ugn 200 grader

Pajdeg:

150 g smör
1 1/2 dl kokossocker
1/2 dl vispgrädde
1/2 dl fibersirap
2 dl mandelmjöl
4 dl havregryn
1 msk riven ingefära

Fyllning:

500 g rabarber
1 dl sötströ
1 msk potatismjöl

Pajdeg: Smält smöret och rör samman
med resten av ingredienserna.

Fyllning: Ansa rabarbern och skär den i bitar.
Blanda socker och potatismjöl med rabarbern. Häll
den i en ugnssäker form. Fördela pajdegen ovanpå. 

Grädda mitt i ugnen ca 25 minuter.

Jag satte en plåt över efter halva tiden,
så att den inte skulle bli för mörk.

Vår trädgårdsrabarber räckte inte hela vägen, så vi
skarvade med färska jordgubbar. Men redan nu tre dagar
senare skulle rabarbern räcka till en ny paj. Kanske till helgen!


Löpningens själ



* * *
När jag fick den här boken av min kompis Hanna visste jag att
jag skulle läsa den när det var meningen. Och nu var det meningen.

"Ät och spring" handlar om den amerikanska ultralöparen Scott
Jurek. Jag har nuddat vid honom tidigare, i boken "Born to run"
eftersom han flera gånger varit med och sprungit med tarahumara,
ett urfolk i Mexiko som anses vara världens bästa distanslöpare.
Det jag minns mest med "Born to run" är barfotalöpningens
fördelar och chiafrönas storhet. Scott Jurek skriver om
upplevelserna i Mexiko ur andra perspektiv.

Det han tar fasta vid är bland annat att när tarahumara springer
för att ta sig till olika ställen så reser de också till en zon bortom
geografin och till och med bortom de fem sinnena. 

De springer och lever effektivt, utan onödig eftertanke. De avstår
inte från teknik för att vara moderna eller av politiska skäl. Om tekniken
är tillgänglig och hjälper dem att leva mer effektivt tar de den till sig.

Det finns något tilltalande med det.

Det avskalade och okomplicerade.

"Ät och spring" är en fascinerande bok om en man som älskar
att springa galet långt. Uppför snötäckta berg och i kanjoner så varma
att näshåret sveds. Han springer sexton mil. Tjugosex mil. Genom
hallucinationer, tomhet, ensamhet och gemenskap, för den delen.

Det finns gott om original och otroliga siffror. Greken Yiannis
Kouros sprang runt en bana i 24 timmar. Sträckan motsvarade sju
maratonlopp plus åtta kilometer. Genomsnittliga tiden för varje
mara var ungefär tre timmar och nitton minuter.

Scott Jurek umgås med hippies, många udda karaktärer verkar
lockas till sporten. Han tältar i bergen, och vid mållinjer jorden runt.
Han äter vegansk mat och experimenterar med burritos som mat
när han tävlar. Tar inga mediciner eller värktabletter.

Varje kapitel slutar med något 'användbart' för läsaren.
Olika recept som antiinflammatorisk löparsmoothie med jordgubb,
holy moly guacemole eller Omega-popcorn med smörsmak. Vissa
kapitel slutar med stretchtips eller insikter i stegfrekvens (lekte lite
med det på mitt senaste långpass och märkte stor skillnad).

Så trots att detta är en bok om en extrem person finns det
mycket att reflektera över som vanlig Svensson. Framför allt är det
en bok som reflekterar, och får mig som läsare att reflektera över, vad
som betyder något. Varför man gör som man gör. Livsval.

Den visar på att löpningen kan handla om att springa in i sig själv,
inte bort från något. Om att hitta den innersta kärnan,
bortom trötthet, oro och känslor. En stillhet.

- - - - - -

"Ibland går de bästa resorna inte nödvändigtvis
från öst till väst eller från marken till toppen, utan från
hjärtat till huvudet. Mellan dem finner vi vår röst".

~ Jeremy Collins


måndag, maj 14, 2018

Handarbete från hemmasaker


* * *
Det slår mig, att det är sällan jag slår in paket nuförtiden.
Färre kalas, kanske. Och en dotter som gärna tar sig an uppgiften.

Dessa fyra små gjorde jag ändå för ett tag sedan.
Tycker om att skapa lite tredimensionellt,
av det som redan finns hemma.


En origamiblomma som Siri vikt, tillsammans med
träpärlor på ett upp- och nedvänt glasunderlägg.


Sparat prasselpapper som legat kring ett beställt klädesplagg
blir skrynklig bakgrund till en stämplad räv i koppar.

De små prickarna runt om är gjorda med en tops.

Toarullar är bland det bästa att spara för alla möjliga sorters
pyssel. Här har jag klippt en i fem delar och format till
droppar, för att limma ihop som blomma.


Och så fick den klassiska möss-tofsen
göra comeback. Det är barndomsminnen att klippa
ut kartongbitarna och vira tråd varv på varv.

Så har vi måndag, med fyra små paket där
utsidan räknas minst lika mycket som insidan.


tisdag, maj 08, 2018

Lediga dagar



* * *
Våren är givmild, på så sätt att det är en hel del lediga dagar.

Perfekt att kunna laga mat i ugnen, som inte hinns med på vardagar.
Som min favorit moussaka, till exempel. När jag steker aubergine tänker
jag alltid på när jag, mamma och min syster var i Grekland 

En dag åkte vi på bussutflykt i bergen och åt middag på en stor
gård, där serverades bland annat moussaka. Och dansades långdans.


Siri med ett av sina projekt. Just nu skissar hon
på ett kläd- och accessoarmärke med miljötänk.


Men lediga dagar innebär lite jobb också, då sidorna ändå ska göras
klara. Försöker jobba i förväg och tänka smart. Det här är en bild jag
testade till en text om att inte kunna hålla hundra procent tätt inför
inkontinensdagen. Skrev om att inte kunna hoppa studsmatta eller hopprep
någon dag i månaden utan att läcka. Tänkte att någon skulle kommentera
och uppskatta min ärlighet, men det har varit tyst.

Nåja. Nu är det nya texter som ska skapas
~ innan jag strax är ledig igen.


söndag, maj 06, 2018

Springlördag


* * *
Den här bilden gör mig så glad! Vad den står för gör mig 
lycklig ända in i själen. Tillsammanstid i rörelse och solsken. 

Vårkänslor!

I går var det tid för mitt andra långpass. Tid att plussa på 
två kilometer på förra helgens pass. Siri hade lust att cykla 
med, så på eftermiddagen drog vi iväg. Hon med vätskebälte 
och några godisar, som vi stannade och delade på halvvägs.

Det här är kanske min bästa helgstund. Hon pratar och berättar 
och jag svarar med lite kortare meningar, som blir till enstaka ord 
ju längre passet går. Vi rör på oss och är med varandra. 

Enkelt och fint.

Sprang i mina nya Hoka-skor, en halv storlek mindre denna 
gång. Och skomodellen med lite rund sula är fantastiska att 
springa i. De hjälper verkligen till att landa på framfoten, även 
i slutet av passet. Lite skavsår på insida fot, men marginellt. 
Jag känner mig mycket nöjd.

Musklerna orkar fint, men jag känner att senor och ligament 
inte är vana belastningen under lång tid. Därför känns det rätt, 
att bygga på kilometer för kilometer i varsam takt. Och däremellan, 
lite kortare snabbare pass. Älskar att träna efter en plan.

Sedan är det hur härligt som helst med lång dusch 
och ett berg av mat på tallriken till middag!


fredag, maj 04, 2018

Mango





* * *
Att ha någon slags mixade bollar i kylen är perfekt, tycker jag,
när den akuta 11-årshungern sätter in. Eller till kvällsmat med lite
kompletterande godbitar, eller bara en snabb innan
hundpromenaden på helgen. Eller till kompisar som
inte kan äta nötter och gluten.

Ofta kan jag svänga ihop något av det som finns hemma.
Siris favoriter gör hon på dadlar, havregryn, kokosolja och kakao.

Dessa är gjorda av blötlagda cashewnötter (går nog att byta ut
mot solroskärnor för nötfritt), blötlagd torkad mango och kokos
plus honung. Goda och fräscha på samma gång!


torsdag, maj 03, 2018

Tänderna


* * *
Det är kanske ingen stor grej när man sätter det i proportion
till annat, men för mig just då var det det. Jag och Markus hade
flyttat ihop, vi bodde i vår tvåa nära stan och Hemi var valp.
När jag var hos tandläkaren upptäckte han ett hål.
Det var dags för min första rotfyllning.

Jag minns det som en skräckupplevelse. Kanske inte att det
gjorde ont, men att det var obehagligt och förnedrande med
duken över ansiktet. Att den provisoriska fyllningen spände
så att jag grät när jag kom hem. Hur Hemi tröstade
mig med några snabba hundpussar.

Efter det lovade jag mig själv att aldrig slarva med
tandläkartiderna och efter den upplevelsen (som gjorde att
jag fick lägga mina sparade pengar på rotfyllning istället för
en Stockholmsresa) har jag regelbundet gått till tandläkaren. 

En gång varje år.

Röntgen, undersökning och borttagning av tandsten.

Tandborstningen har jag aldrig slarvat med,
men tandtråden har varit ... sisådär.

Tills min tandläkare introducerade mellanrumsborsten,
en slags gummisticka som är så mycket enklare än tandtråd.
Jag gillar dessutom känslan av dem, trots att jag brottas med
miljöaspekten. Men nu har jag i alla fall en rutin. Gummisticka, tandtråd
mellan framtänderna, borstning med eltandborste och tungskrapa.

Härom dagen checkade jag av årets besök.

Ett år till nästa gång.


tisdag, maj 01, 2018

Hon dansar


* * *
Där i mitten står hon på tå, min flicka.

I helgen dansade hon med sina klasskompisar 
för att fira dansens dag.


Vädret var soligt och publiken oväntat stor. 


En stor del av familjen möttes upp. Här är min pappa och 
syrrans fina Sixten. Det är han som tagit alla dansbilder.


Här sitter vi och konfererar om något datum, 
min svärmor, jag och syster.

Och så Leslie med rumpan till.


Så firade vi söndagen, med dans och latte i solen.

Sedan följde ytterligare två lediga dagar och nu 
har vi söndag igen, fast det egentligen är tisdag.