fredag, april 20, 2018

Dansa på tå




* * *
Äntligen. Äntligen har Siris tåskor kommit.

Två kvällar i veckan har hon ägnat åt att sy fast banden som hon
ska knyta kring anklarna. Stor koncentration och små, små stygn.

Nu har skorna fått åka tillbaka till skolan,
och i helgen ska en skyddande tygpåse sys.
Där ska de bo, när de inte sitter på hennes fötter.

Så fint det är, att se någon vara så glad

~ över något man längtat efter så länge.


onsdag, april 18, 2018

Veranda-tankar


* * *
Fler och fler vägpartier är sopade när vi cyklar mot stan
om morgnarna nu. Det är ett så härligt vårtecken! 

Solbrillor och grusfria asfaltsvägar.

Vårkänslan får mig att tänka på vår veranda.

Så här såg den ut förra sommaren. Ett nätt kafébord
med tillhörande stolar som jag köpt på loppis och
en förvaringskorg från Ikea som soffa.

Möblemanget börjar ha sett sina bästa dagar, och nu
är jag sugen på mer "middagskänsla" i möblemanget.


Funderar på att sälja det stora, fina träskåpet som
ursprungligen kommer från bryggeriet här i stan. Även
om det svider skulle jag vilja ha mer plats för sittyta.

Här är min moodboard: Dova färger som går ihop med
husfasaden. Tänker lite svart, beige/grått och kanske blekrosa.
Bordet och stolarna kommer från Rusta och är nätta utan att
vara mini. Sedan skulle jag gärna komplettera med någon
maffig ljuslykta och stora krukor med träd i.

Vimplarna som jag har sytt får vara kvar, liksom
de stora stenarna och rabarberbladet i betong.


De här inspirationsbilderna har jag haft på skrivbordet
i evigheter. Älskar färgskalan, ljusslingorna och liksom
... hela känslan.

Våren, alltså. Tänk vad mycket fint vi har framför oss.


tisdag, april 17, 2018

Avokadoblommor


* * *
Första gången vi gjorde pokébowl hemma hade jag gott
självförtroende. Såg en Youtube-video på hur man skapade
avokadoblommor och tänkte ~ att det där såg ju enkelt ut.

Men riktigt så enkelt var det tydligen inte, blev jag varse.

I lördags var det åter dags för maträtten
som blivit hela familjens favorit. 

Och jag såg samma Youtube-video igen.

Gav mig sjutton på att här skulle det bli avokadokonst!

  
Den här gången gick det betydligt bättre.

Ganska stor skillnad på resultat beroende
på mognadsgrad, upptäckte jag.


Tror att knepet var en liten kniv och tunna skivor.


Och så här blev det i skålen.

Under gömmer sig ris för någon och sallad för någon. Sedan
råmarinerad lax (i bland annat sesamolja och japansk soja), färsk
mango, picklad rödlök, grovhackade jordnötter, koriander,
strimlade sockerärtor, rostade sesamfrön, vårlök och en
dressing på sriracha-sås och majonnäs.


Bara att lägga ihop och äta.

Vackert, gott och som bomull i magen.


måndag, april 16, 2018

Hon som skapar




* * *
Hon har blivit så stor, min flicka. Och jag är innerligt
glad för att jag får finnas vid hennes sida. Hon som nästan
läser mina tankar, hon som värnar sin intuition.

Om helgerna vaknar hon tidigt. Pigg av vårljuset, kanske.
Tar med hunden ut medan morgonfåglarna kvittrar. Ger henne
mat och tillreder sedan sin egen frukost. När jag släntrar ner
lite senare, är de alltid nära varandra. Siri i en soffa,
hunden som kurat ihop sig på hennes mage.

Tänk, att jag har en flicka som ska bli tolv. Som dansar balett
och längtar efter sina tåskor. Som kan njuta ensamma
hemmadagar på loven. Som är empatisk och godhjärtad
och som lyssnar inåt ~ och utåt, i trygghet.

Tänk, att jag har en flicka som älskar att läsa.
Som pysslar och är med kompisar och säljer Majblommor.
Som cyklar hem själv från skolan.

Ett av hennes senaste handarbeten är origami. Tranor, små
djur och blommor viker hon fram och lämnar efter sig.

Som små påminnelser av henne genom huset.


söndag, april 15, 2018

Fyra från kameran


* * *
Ett.

Trött tjej en vardagskväll.


Två.

Veckans undantag från lunchomelett.
Scrambled kesoplätar med jordgubbar och hemgjort 
jordnötssmör (så mycket godare att göra eget.)


Tre.

Trött hund, som är dålig i en tass och numera behöver skor ute.


Fyra.

En dessert för en tid sedan. Mangomousse, hemgjorda 
hallonmaränger och rostad vit choklad. Len, fräsch och god.


fredag, april 13, 2018

Tankar om alternativ vård


* * *
Jag pratar sällan om min hälsoresa i sociala sammanhang. Jag kan
skriva här, och på Instagram. Men jag tar helst inte upp det annars,
om inte någon frågar. För jag berättar gärna. Det är inte det.

När jag väl pratar om det av någon anledning, möter jag ofta kommentarer
som "De som håller på med alternativ hälsa utnyttjar på att folk mår dåligt!"

Tänk, att jag inte alls tycker att det är så.

Faktum är att ingen av de som hjälper mig
jobbar inom den traditionella vården.

Det är lätt att säga att man ska gå via läkare och sjukgymnast,
till exempel. Men ska man verkligen fortsätta att söka sjukgymnaster,
eller läkare, när man träffat många, och aldrig blivit bättre av det?

Jag tänker: Vart skulle jag vara i dag om jag inte sökt mig vidare?

När jag var som sämst kunde jag inte cykla till jobbet. Jag kunde inte
gå i trapporna hemma. Jag vaknade varje gång jag vände mig i sömnen
och knäna tog mot varandra. Trots att jag sov med tjocka knäskydd.
Jag tappade stora mängder hår. Blödde i tandköttet. Hade ingen mens.

Och mycket mer.

Trots kortisonsprutor blev inte knäna bättre. Ingen satte nämligen
det i samband med mina sköldkörtelproblem. Det visade
sig att min smärta härstammade från biverkningar av medicinen.

Jag känner enorm tacksamhet till många. Ett engagemang
och välvilja från människor som vill och kan hjälpa. M-i-n upplevelse
är att de som jobbar med alternativ vård och ett holistiskt synsätt
på kropp och själ många gånger själva har haft ont eller gått
igenom något svårt. De har funnit något som hjälpt dem
och senare fattat ett beslut om att försöka hjälpa andra.

Kostar det? Ja det gör det. Jag har en utbildad läkare, men hon har
ett uttalat holistiskt synsätt och rekommenderar kosttillskott av samma
märke som min kinesiolog. När jag söker hjälp hos henne går det inte via högkostnadsskyddet. Jag betalar allt själv. Och det är riktigt dyrt.

Genom åren har jag träffat en massa andra behandlare inom alternativ
hälsa. Och inte ett enda av de mötena har varit bortkastade pengar.
De har alla hjälpt mig på något sätt. För att utkristallisera mina egna behov
har jag fått leta. Testa olika. Men inget har varit bortkastat.

I dag har jag flera människor som hjälper mig. Jag ser dem som mitt
välvilliga team. Flera av dem känner inte varandra, men på olika sätt
finns de där, för att hjälpa mig att ha mindre ont. Att må bättre.

Jag har en stark tro i att allt hänger samman, grunden för mig är kanske
sköldkörteln. För att själv förstå och bena ur, delar jag upp i tre delar:
Sköldkörteln, hormonerna och ryggen. Även om allt egentligen hänger ihop.

Det rör sig på samtliga plan nu, även om jag också stöter på fallgropar.

~ Mer ljus, mer positivitet och mindre ont.

Äntligen!



torsdag, april 12, 2018

Skyrunner, vilket vackert ord


 


* * *
Läser en artikel om löparen Emelie Forsberg och möter ett nytt ord.

~ Skyrunner

Det är så vackert, och innebörden låter fantastiskt.
Himlaspringare, himlalöpare.

Emelie kommer från Sverige och är en av världens främsta bergsatleter.
Hon bor med sin sambo i Måndalen i Norge. Springer i bergen, odlar,
yogar och äter vegetariskt. Trots att hon är bland den yttersta eliten, både
i löpning och i skimo (ski mountaineering racing) pratar hon om att träna
på 
intuition och lust.

Det låter så okomplicerat, lustfyllt och vackert. Och ändå har hon rekord
i att springa upp och ner för Kebnekaise. Tiden? 2 timmar och 1 minut.

Bilderna i boken är tagna av Emelies sambo, en av världens mest
meriterade skyrynners, Kilian Jornet. Fler härliga bilder finns på hennes
Instagram-konton 
@tinaemelie och @moonvalley_smallfarming.

I boken skriver hon: "Vi är alla skapta till att springa,
det är bara att sätta en fot framför den andra
".

När jag väver ihop hennes ord min min egen upplevelse av att springa
i de svenska fjällen känns meningen som den mest självklara i världen.

Aldrig har det känts så rent och naturligt att sätta en fot framför den andra.

Ytterligare ett tips är att lyssna till intervjun
med Emelie Forsberg i Maratonpodden (länk).


onsdag, april 11, 2018

Hemmajobb



* * *
Hörlurarna i öronen, mobiltelefonen närmast fulladdad.
Anteckningsblock i A5-storlek och en penna som glider lagom bra.

I veckan har jag intervjuat flera intressanta, roliga och spännande
personer via telefon. En dag stannade jag kvar hemma efter lunch
och gjorde intervjun vid köksbordet.

Fantastiskt att ha kontoret här för en stund. Tystnad. Och solsken genom
fönster från flera håll. En stund av ljusterapi och glädje, i all enkelhet.

I dag ska jag förvalta alla ord och sidor med anteckningar. Väva ihop
med research och bilder. Som jag älskar det, även om jag också brottas
med känslan av ... tomhet. Hur jag hittar vinklar, träffar människor,
bygger texter med intressanta säg, dofter, miljöbeskrivningar och ljud
och hur det liksom landar i tystnad. Det är jobbets natur, jag vet det.

~ Men ibland
 känns det, ändå.


tisdag, april 10, 2018

Libanesiskt


* * *
Det är ingen hemlighet att mat är en stor del av mitt liv. Att äta sund (för mig)
och god mat i vardagen är superviktigt. Ser till att aldrig behöva stressa med
frukost. Skräddarställning på kökssoffan, omelett och massa grönsaker.

När vi är ute och reser är mysiga kaféer och trevliga restauranger ett självklart
inslag. Både jag och Markus gillar att kolla upp tips innan själva resan.

att äta ä-r att resa.

Jag har många starka restaurangminnen. Ett fantastiskt sushiställe
i Barcelona, middag på en takterass i Stockholm och bästa burgarstället
i Skåne. Service, inredning och stämning bidrar också. Ett annat minne
som ligger mig varmt om hjärtat är ett libanesiskt ställe i Oslo, som vi
åt på för många år sedan. Tror det var känslan av att få in massa
maträtter i små portioner och dela som gjorde mig såld.

Älskar det där när man får in massa små skålar och fat och alla
delar på maten. Mycket roligare än en köttbit med tillbehör på varje tallrik.
Libanesisk mat är en favorit, och nästa gång jag är i huvudstaden skulle
jag gärna äta middag på Cafe Corniche, som jag skriver inlägget med.

Mina favoriter är de kalla meze-rätterna, som risfyllda vinbladsbullar,
valnötsfyllda auberginer, kikärtsröra och tabbouli.

Ser att de också har matlagningskurser. Tycker den orientaliska
duellmenyn med magdansshow (
länk) låter som en rolig grej
till en fylla-jämt-fest, till exempel.


måndag, april 09, 2018

Fyra från förra veckan


* * *
Nej, jag vet inte. Det känns verkligen som att jag har en svacka nu.
Orden finns nog, men inte bilderna. Min inställning till att fotografera har
ändrats sedan jag började fota mer i jobbet. Som att jag är oändligt mer
självkritisk, som att lusten att ta upp kameran inte finns hos mig. Ser bara
hinder, stökiga bakgrunder och svåra ljusförhållanden. Mobilbilderna
blir utfrätta och blaskiga och inspirerar mig inte alls.

Kikade ändå bland mina mobilbilder och hittade fyra från förra
veckan, som i alla fall påminner mig om trevligheter.


En dag under påsklovet körde jag till Luleå för jobb. Siri hängde
på och vi tog en sushi och pokébowl-lunch innan.

Älskar pokébowl, men den vi gör hemma blir godare.


I lördags var jag på 40-årsfest med ett gäng fantastiska kvinnor.
Hade en så trevlig kväll, som slutade med att jag promenerade
hem längs vattnet. Låg och läste länge för att få upp värmen.
Blir så frusen när jag blir trött.

Istället för att ge bort en sak, gav jag bort en lunch
på ett ställe som snart öppnar här i stan.

Satt och lekte lite med Siris nyaste färgpennor på eftermiddagen. Det var mysigt.


I fredags avundade jag en stressig jobbvecka med middag hos
mamma och hennes man. Så rogivande att få landa i deras inglasade
uterum precis vid strandkanten. Sitta med ett glas vin och se hur
kvällssolen bilder mönster på snön.

Och till söndags lunch njöt vi också av solen och sällskap, när vi
åt våfflor och drack kaffe vid solväggen hos mina svärföräldrar.

Sylt på hemmahallon och granatäppelkärnor till. Mums!

Solen lockade mig också ut på en oplanerad löptur. Ömsom asfalt och
ömsom ishalka. Syns inte på bilden, men jag plumsade rejält i isvatten. Att
de här gympaskorna fortfarande lever är ett under, eller de är egentligen helt
slut. Men har man alla andra (fyra!) par på jobbet så får man ta vad man har.

Så avrundar vi påsken.

Pyntet är borta och vardagen tar vid.


tisdag, april 03, 2018

Några bilder från Umeå



* * *
Istället för fjällen styrde vi bilen lite mer
söderut under själva påskhelgen.

Siri hade önskat att vi skulle hitta på något, och Markus letade
fram ett erbjudande med rum på Stora Hotellet i Umeå
med fyrarättersmiddag på Gotthards krog.

Vi hade ett stort hotellrum, dock inte exakt det på bilderna
ovan som jag lånat från hotellets hemsida. Men fint var det!

Efter glass- och kaffestopp i Skellefteå parkerade vi bilen och gick
en sväng på stan i ett soligt Umeå. Lite senare hängde vi på rummet,
drack hämtkaffe, såg på Youtube, läste och vek papperstranor.

Sedan var det dags för middagen. Superbra service, god mat
och härlig miljö. Tummen upp för Gotthards. Speciellt introrätten
med kålrabbi, pistage, koriander, lime och sesamponzu var magisk.


Morgonen efter inledde vi med frukost på det mysiga innetorget.
Eftersom vi var tidiga var det luftigt och stilla.


Gillar när frukostbufféer är "lagom" stora, men där allt är riktigt gott.


Så promenerade vi till Bildmuséet och såg en häftig utställning av
Do Ho Suh. Han har rest tillbaka till hus där han bott i Sydkorea, New
York och London bland annat. Fått tillstånd att tömma trapphus och hissar
på lösa föremål. Sedan har han markerat allt på väggarna och i taken
med pappersark och krita, för att sedan kunna återskapa alla detaljer.

Som besökare kunde man gå genom alla de passagerna, som
var uppförda i ett slags tyg. En otrolig detaljrikedom, och så många
små skyltar, vred och annat som man känner igen och uppenbarligen
lagt märke till utan att vara medveten om det. Superhäftigt.

Siri tog sin andra juice från Naked juice bar. Mycket nöjd.


Där fanns också en utställning med originalbilderna
från "Fågeln i mig flyger vart den vill", den Augustprisvinnande
boken som jag och Siri läst och tyckte mycket om.

Så avslutade vi vår resa med god asian-style lunch på Avion
och en biltur i området där vi bodde när Siri var bebis.

En fin liten tripp, som det redan finns önskemål om att göra om.